CD: Amina Alaoui
Recension, Skivor fredag, september 16th, 2011
Amina Alaoui: Arco Iris (ECM/Naxos). Speltid: 67‘21.
Amina Alaoui (sång, daf), Saïfallah Ben Abderrazek (violin), Sofiane Negra (oud), José Luis Montón (flamencogitarr), Eduardo Miranda (mandolin) och Idriss Agnel (slagverk)
–
Den här skivan går inte att motstå. Och varför i all världen skulle man ens försöka?
Knappt har Amina Alaoui intonerat de första tonerna förrän man är fången. Det är en traditionell andalusisk sång som inleds mycket passande med orden: ”Det är de nya mötenas tid, den tid som låter älskande återförenas”. Alaoui har inte minst intresserat sig för den medeltida arabiskt-andalusiska musiken från Granada, en musik som under 1500-talet också fick fäste i hennes hemland Marocko. På sin nya cd vill hon bringa vad hon kallar ”den iberiska själen” sin hyllning, en själ som sägs öppna sig för olika traditioner och kulturer. Och här har hon också öppnat dörren för fado och flamenco. Jag kan ibland få musiker som Rolf Lislevand, Anouar Brahem, Jordi Savall och Montserrat Figueras i tankarna; här finns samma vilja att låta olika traditioner mötas i ett eget personligt uttryck. För Alaoui handlar det om ”duende”, den där musikens svarta själ som inte låter sig definieras men som måste genombäva ett framförande för att få lyssnaren att rysa. Men man skulle också kunna tala om fadons melankoliska och nostalgiska ”saudade”. Hur som helst blir det hypnotiskt vackert när Alaouis uttrycksfulla röst möter arabisk luta, fiol, mandolin, flamencogitarr och olika slagverk. Vilka musiker!
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
