Shakespeare eller inte Shakespeare
Krönika måndag, september 5th, 2011Shakespeare eller inte Shakespeare – är det verkligen frågan?
Så var det dags igen. Det finns tre frågor som ständigt återkommer i samband med Shakespeare. 1) Var han bög? 2) Vem var den mystiske ”W.H.” som han dedicerade sina sonetter till (hänger samman med fråga 1)? 3) Är det verkligen han som skrivit alla de där dramerna som publiceras under hans namn?
När det gäller frågorna 1 och 2 är svaret solklart: Vi har inte en aning. Och vi kommer inte heller att få veta det. Men läs gärna Oscar Wildes spekulativt underhållande essänovell om saken. Den heter ”Porträttet av mr W.H.” och ingår i Shakespeares älskade (ellerströms).
När det gäller fråga 3 skulle jag vilja ställa en motfråga: Vad är det som gör att somliga uppenbarligen inte vill att Shakespeare skall skall ha skrivit de dramer som han har skrivit?
Åtskilliga motkandidater har presenterats genom åren, men den som nu tycks stå högst i kurs är Edward de Vere, earl av Oxford. ”Oxfordteorin” utgör också underlaget för en ny film med premiär nästa år, Anonymous, av Roland Emmerich, mannen bakom Day After Tomorrow.
På frågan varför man inte vill att Shakespeare skall ha skrivit sina dramer tycks svaret vara: Han var inte fin nog. Han var inte bildad nog. Han var inte högättad nog.
Han var son till en hantverkare, en handskmakare, i en landsortsstad. Inte kan en sån skriva litterära mästerverk! Inte kan en sån veta nåt om världen! Edward de Vere däremot, han kom från samhällets absoluta toppskikt (se bilden här till vänster). Det är annat det. Det liksom garanterar intelligens och litterär begåvning. Säg den adelsman som inte kläcker ur sig en Hamlet under en weekend. Till de riktigt fåniga argumenten hör annars att de Vere till skillnad från Shakespeare var berest och minsann hade besökt såväl Venedig som Verona och andra städer som förekommer i Shakespeares dramer. Problemet är bara att alla som läst Shakespeare vet att han visserligen förlägger handlingen till ställen som han kallar för Verona och Helsingör – men att han egentligen är fullständigt ointresserad av realistisk topografi och inte säger någonting som kräver personliga intryck av en plats. Det Athen med omgivande skog som utgör scenen i En midsommarnattsdröm torde sålunda inte ens en grek ha skådat.
När det gäller Shakespeares bildning och påstått stora kunskaper om allt mellan himmel jord finns det också anledning att erinra sig den gamle anglisten Erik Frykmans kommentar: För att ha skrivit Shakespeares dramer krävs inte alls den mängd kunskaper som en del tycks tro; däremot krävs någon med påfallande stor förmåga att ge sken av att besitta en mängd kunskaper – kort sagt en stor författare. Men, tillägger Frykman, det finns faktiskt ett område där författarens djupa förtrogenhet avslöjar sig, nämligen i allt som gäller – teater!
Så är hela rabaldret ytterst en klassfråga? Har man helt enkelt svårt att acceptera att en ofrälse utan akademisk bildning skulle kunna vara en av tidernas störste dramatiker? Hur som helst, sannolikt kommer ingen av de Veres förespråkare att någonsin ge upp sin position – vilket får mig att tänka på några ord av Ocar Wilde: ”Ingen dör för vad han vet vara sant. Män dör för vad de önskar vara sant, för vad någon sorts fasa i deras hjärtan säger dem inte är sant.”
Säga vad man vill om handskmakarsonen från Stratford: ännu 300 år efter sin död lyckas han som få hålla dramatiken vid liv.
__________
Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.
PS. En genomgång av ”Oxford-teorin” kan man hitta här.
Jag sitter och bläddrar i Carina Burmans nya bok Folk jag aldrig mött – och vad hittar jag där, om inte ett kapitel betitlat ”Fanns William Shakespeare”. Svaret är ja. Han fanns. När det så gäller frågan om vem som har skrivit de dramer som går under hans namn hänvisar hon till Ockhams rakkniv. Det är en filosofisk princip som säger att av flera olika lösningar på ett problem skall man alltid välja den enklaste. Och den absolut enklaste lösningen i det här fallet är att Shakespeares dramatik är skriven av – William Shakespeare.