DVD: TiMER

Inlagd av Johan Axell Film, Recension, Videohyllan tisdag, augusti 30th, 2011

TiMER

Romantiskt Drama, USA, 2009

Distributör: Njutafilms

Regi: Jac Shaeffer

Skådespelare: Emma Caulfield, John Patrick Amedori,  Michelle Borth m.fl.

Längd: 99 minuter

Finns på svensk DVD från 2011-08-31

— — —

Namnet på denna film kommer från en ny uppfinning som inplanteras i en persons handled. Denna lilla elektroniska klocka räknar ut exakt hur lång tid det kommer att ta innan du träffar din själsfrände. Det enda problemet är att denne också måste ha en TiMER för att nedräkningen ska kunna börja. Filmens huvudperson Oona, spelad av Emma Caulfield, ska snart fylla 30 och har fortfarande inte funnit mannen i sitt liv. Hennes TiMER är nämligen blank. Någonstans därute väntar den rätte för Oona, och detta driver henne till att övertala alla potentiella partners att skaffa sig en TiMER. Frustrerad över att aldrig finna den rätte går hon genom livet utan att engagera sig i något fast förhållande, då hon vet att det ändå inte är hennes själsfrände. På andra sidan spektrumet finns Steph, Oonas styvsyster, som är spelad av Michelle Borth. Stephs TiMER räknar stadigt ned, med hon kommer inte att möta sin partner förrän om tusentals dagar. Detta blir hennes ursäkt för att gå från det ena flyktiga sexuella förhållandet till det andra, då hon menar att man måste leva klart livet innan man påbörjar ett nytt med sin själsfrände. En dag träffar Oona Mikey, en ung trummis, och de fattar båda tycke för varandra. Hans TiMER räknar ned till en dag om fyra månader, men är Oona och Mikeys förhållande bara ett sätt att leka av sig i väntan på någon annan eller kan det vara så att TiMERs inte alltid har rätt?

TiMER är något så annorlunda som ett existentialistisk romantiskt drama. Filmen är full av inslag som vi är vana att se i romantiska dramafilmer, som till exempel den nye kärleken som inte nödvändigtvis är som huvudpersonen föreställt sig att han skulle vara, och den pinsamma familjemiddagen. Det som får denna film att stå ut från mängden är dock den existentiella frågan som genomsyrar berättelsen: Om du visste när du skulle träffa personen du är ämnad att spendera livet med, hur skulle du då leva ditt liv fram till det tillfället?

Ännu en intressant frågeställning tas upp av Oona i filmen. I en diskussion inser hon och Steph att ingen av dem faktiskt varit kär, och undrar om man blev det innan TiMERs kom till. Denna lilla elektroniska apparat som uppfanns för att undanröjan smärtan som kan uppstå när förhållanden tar slut, och som enligt en av karaktärerna mer eller mindre utrotat skilsmässan, har samtidigt lyckats med att utrota kärleken själv. Romantik har övergetts i vardagen, och man går genom livet väntandes på den rätte utan att stanna upp och njuta av färden dit. Oona poängterar att det ju trots allt heter ”den första kärleken”, och att det därför borde finnas en andra och en tredje. Vore det värt att mista känslan av att bli kär, om vi blev garanterade att aldrig behöva känna smärtan efter ett förhållande som inte fungerade? Det är en fråga som är ett huvudtema genom filmen.

Det är inte ofta man får se så här pass smarta romantiska dramafilmer, och TiMER klarar galant av balansgången mellan filosofiska tankeställningar och kärleksberättelsen. Filmen största styrka är just att den inte alltid presenterar de existentiella frågorna om kärlek rakt ut, utan låter publiken se de olika sätt som en TiMER skulle kunna påverka samhället och dess invånare. Det läggs aldrig någon större vikt på att helt förklara hur denna lilla apparat fungerar, vilket gör att filmens science fiction-grund aldrig helt lyser igenom.  Det är mycket möjligt att avnjuta denna film som vilken annan romantisk film som helst.

En annan av filmens största styrkor är dess skådespelare, och kanske framför allt Emma Caulfield och Michelle Borth. Det är något väldigt naturligt över deras syskonrelation, och deras skiljda syner på livet och kärleken är väl porträtterat genom filmen. En del karaktärer, som den lite pinsamma modern som ständigt prisar TiMER, kan ibland kännas lite stela. Detta är dock lätt att förlåta, då de dessa karaktärer oftast för med sig en del humor in i berättelsen.   Under filmens gång utspelas till exempel en sidointrig om hur Oona och Stephs lillebror har visat sig vara ämnad att bli tillsammans med deras mors hushållerskas dotter. De forcerade och pinsamma interaktionerna de två familjerna emellan är kanske inte alltid helt naturliga, men det är ändå svårt att inte le igenkännande åt situationen.

TiMER har egentligen bara ett problem, och det är att det känns som att vi har sett detta förut. Den titelgivande uppfinningen blåser lite nytt liv i genren, men ibland känns det inte som att det räcker fullt ut. Det är lite för ofta som man kan gissa precis hur det kommer att gå för karaktärerna, och detta gör att de twistar som presenteras mot filmens slut inte känns så överraskande. Filmen vågar dock bryta mot ett flertal av genrens konventioner, och lyckas genom detta skapa och behålla en egen identitet.

Detta är en film med mycket hjärta, men som samtidigt inte är rädd för att visa de negativa sidorna som finns i olika typer av förhållanden. Med en uppfriskande ny tolkning lyckas TiMER blåsa lite nytt liv i en annars rätt så stagnerad genre. Filmen kommer bjuda dig på många leenden, men kommer även att lämna dig med en rejäl funderare.

— — —

Johan Axell  är filmvetare och frilansande skribent