Bok: Spektrum 1931-1935

Inlagd av Sten Wistrand Facklitteratur, Recension onsdag, augusti 24th, 2011

Spektrum 1931–1935: Den svenska drömmen: Tidskrift och förlag i 1930-talets kultur

Johan Svedjedal

Wahlström & Widstrand. 479 sidor. Har utkommit.

Redan när man ser boken fylls man av förväntan. Det är en rejäl inbunden volym som direkt signalerar medveten layout och design. Och man blir inte besviken när man börjar bläddra i den. För formgivningen svarar Annika Lyth. Det kan vara värt att lyfta fram – desto mer som förlaget inte gör det. Bokuppslagen är en läcker blandning av löptext, faktarutor, dokument och illustrationer utan att det går till överdrift och blir svåröverskådligt. Det här är gjort med klar blick och säker hand.

Men vad handlar det om? Det handlar om Den svenska drömmen – som undertiteln lyder. Närmare bestämt om den svenska drömmen som den kom till uttryck när funkisen bröt in och när ett gäng intellektuella samlades runt tidskriften Spektrum 1931–1935. Så lyder också bokens titel. Baksidan förkunnar att de tillsammans var ”Sveriges motsvarighet till Bloomsburygruppen”. Och varför inte. Det var hur som helst en anslående samling namn som här möttes i sina förhoppningar om framtiden och den nya konsten – inklusive den sociala ingenjörskonsten – där psykoanalys, marxism, funktionalism och modernistisk poesi ingick en skön förening och sågs som sociala och mänskliga befrielseprojekt. De var poeter, arkitekter, litteraturvetare, ekonomer, musiker, konstnärer och mer diffust intellektuella: Karin Boye, Erik Mesterton, Gunnar Ekelöf, Gunnar Myrdal, Sven Markelius, Victor Svanberg … Och så den idag kanske minst kände men då drivande kraften: Josef  Riwkin. Med en så disparat skara var det självklart att det skulle uppstå slitningar av alla de slag – personliga, estetiska, ideologiska, ekonomiska – men det gör ju bara det hela så mycket mer spännande.

Det är Johan Svedjedal, välkänd litteratursociologisk professor med böcker om bland annat Almqvist och Birger Sjöberg i bagaget, som föresatt sig att ge oss historien om Spektrum och dess medarbetare. ”Spektrum” skall här förstås som både tidskriften och det förlag som bar samma namn, ja kanske rentav som den anda som bar upp verksamheten: ”den publicistiska kraft som ville omvandla kulturen för att skapa Den nya människan”. Att det var ett vänsterradikalt projekt är helt klart, framvuxet ur mötet mellan Clarté-medlemmar som Karin Boye och Erik Mesterton och den Josef Riwkin som med tidskriften ville skapa ett ”radikalt och hänsynslöst organ för de unga”. Dessa tre utgjorde också redaktionen när det första numret lanserades i oktober 1931. För det mest spektakulära bidraget svarade Victor Svanberg som sin vana trogen agerade rabulist och försökte välta omkull ett nationalmonument, i detta fall Strindberg. Karin Boye slog till med en antiromantisk programförklaring och Uno Åhrén pläderade för en samhällsengagerad funktionalistisk arkitektur. Här fanns också en artikel om psykoanalysen och några anmärkningsvärda skönlitterära bidrag. Med aforismer av Paul Valéry och en dikt av Stephen Spender visade man sina ambitioner att vara internationellt utblickande.

Redan det andra numret sålde i närmast osannolika 6000 exemplar. Men ekonomiskt var det ändå problematiskt, och ingen i redaktionen hade några som helst erfarenheter av publicistisk verksamhet med allt vad sådan innebär. Men man var med sin tid och satsade på annonser av alla de slag vilket gjorde att denna exklusiva avantgardetidskrift tryfferades av reklam för såväl Ramlösa och James Martin’s Perfection Whisky som Chrysler (bilen ”med flytande kraft”) och Fyffes bananer.

Sin litterära framsynthet visade redaktionen genom att låta Gunnar Ekelöf begå sin poetiska debut och lyfta fram T.S. Eliot och Harry Martinson. Det var också i Spektrum som Ekelöfs tolkningar av Rimbaud publicerades liksom Boyes och Mestertons översättning av T.S. Eliots Det öde landet. Den kontroversielle filosofen Axel Hägerström medverkade liksom Gunnar Myrdal, Sten Broman och kontinentala storheter som Erich Fromm och Wilhelm Reich. Och för illustrationerna svarade GAN, Otto G. Carlsund och Halmstadgruppen. Den manliga dominans som denna uppräkning låter ana skulle för övrigt hålla i sig genom Spektrums korta men intensiva levnad.

1932 var det också dags att dra igång förlagsverksamhet. Det var ett beslut som bidrog till att splittra redaktionen, men ingen kan påstå annat än att den första utgåvan var smått sensationell: Ekelöfs bokdebut med sent på jorden. Här skrevs svensk litteraturhistoria – även om dikterna vederbörligen avhånades av tidens kritiker och kåsörer med undantag för Erik Blomberg.

Samtidigt som Svedjedal tecknar Spektrums historia som en del av det moderna projektet ger han oss ett antal porträtt av dess centralgestalter. Inte oväntat är Svedjedal snar att sätta in litteraturen i en kontext av vänkretsar, redaktioner, förlag, marknadsföring och distributionskanaler. Som något av en hjältinna framstår Karin Boye som Svedjedal gentlemannamässigt försvarar mot förtal och minsta kritiska kommentar. Men det är skönt att presenteras en Boye som är mer kött och blod och intellekt och samhällsengagemang än skör och själfull amason. Mest underhållande är emellertid skildringen av den unge Gunnar Ekelöf. Här smyger sig in en lätt ironisk ton som aldrig skymtar när Boye är på tapeten. Sedan kan man fundera över hur detta förhåller sig till det genusperspektiv som Svedjedal annars, ibland lite prudentligt, är noga att visa sig medveten om. Ekelöf råkar för övrigt illa ut över lag; Svedjedal har uppenbart svårt för den mannen och levererar följande slutomdöme. ”Ingen har som Gunnar Ekelöf bidragit till att förvanska bilden av Spektrum.” När det gäller Josef Riwkin är attityden mer ambivalent. Han var uppenbarligen en man med många egenskaper, men Svedjedal påpekar också att en del minnen av honom (inte minst Ekelöfs!) bär tydliga spår av antisemitiska schabloner. Men viktigast är naturligtvis att hans betydelse för den svenska modernismen äntligen lyfts fram – inte som skribent men som den som gjorde det möjligt för en rad viktiga namn (med Ekelöf i spetsen!) att etablera sig och bli erkända.

Tidskriften Spektrum blev kortlivad; dess sista nummer kom ut redan 1932. Då fanns inte längre Boye och Mesterton i redaktionen, och Ekelöf var på väg ut. Det socialpolitiska projekt som tidskriften företrädde var ju inte heller direkt hans. Men förlaget fortsatte sin verksamhet och kom bland annat att spela en viktig roll i den så kallade Krusenstjernafejden. Efter de inledande volymerna av Agnes von Krusenstjernas romansvit Fröknarna von Pahlen fick Bonniers kalla fötter och drog sig ur, men Spektrum såg till att utgivningen kunde fullföljas. Men att hamna i klorna på Krusenstjerna och, än värre, hennes man David Sprengel var mer än de flesta kunde klara utan betydande men. Efter några år av allt mer svajig tillvaro gick Riwkin och hans förlag slutligen i konkurs 1936.

Om allt detta har Johan Svedjedal skrivit en elegant formulerad och lärt lättsam bok. Ibland kan det kanske bli lite väl mycket referat av Spektrumartiklar och utflykter i förlagsdetaljer, men ingen kan å andra sidan säga att det inte hör hit. Att han valt bort åtskilliga av de intima skandalhistorier som materialet uppenbarligen också rymmer är förstås hedervärt – samtidigt som man känner sig lite lurad på konfekten. Men det där är anmärkningar i marginalen, liksom att bildspråket någon gång blir sig selv nok. Det är med stor behållning och utomordentligt nöje som jag har läst Johan Svedjedals prismatiska bok om Spektrum och dess tid.

__________

Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.

Samtliga bilder hämtade ur boken

Johan Svedjedal (copyright/fotograf: Cato Lein)

Josef  Riwkin, Karin Boye och Gunnar Ekelöf är porträtterade av Anna Riwkin-Brick.