DVD: Hur många lingon finns det i världen

Inlagd av Johan Axell Film, Recension, Videohyllan tisdag, augusti 23rd, 2011

Hur många lingon finns det i världen

Komedi/Sverige/2011

Distributör: SF

Regi: Lena Koppel

Skådespelare: Sverrir Gudnasson, Vanna Rosenberg, Cecilia Forss m.fl.

Längd: 97 min

Finns på svensk dvd och bluray från 2011-08-24

— — —

Hur många lingon finns det i världen är en komedi som skiljer sig från andra svenska filmer i genren. De uppenbara och oftast plumpa skämt som varit så utmärkande för våra komedier på sistone finns ingenstans att finna i denna titel. Istället bjuds åskådaren på en film som uppmanar till eftertanke, samtidigt som den ger dig en varm känsla inombords.

Sverrir Gudnason spelar Alex, en ung man som har svårt att engagera sig och ta saker på allvar. Han har inte haft ett fast jobb på fyra år, och blir därför till sist utkastad ur sitt hem av sin sambo Lisa. Driven av att visa att han kan ändra sig och vinna tillbaka sin sambo och dotter, flyttar han in hos sin bror i Hudiksvall och börjar söka jobb. Det enda lediga jobbet i kommunen är som assistent på ett dagcenter för personer med funktionsnedsättningar. Det visar sig snart att dagcentret Paradiset är stöpt i strikta rutiner och monotona vanor. Spontanitet och egen vilja kommer inte på fråga, och detta är något som Alex tänker ändra på. Han upptäcker snart att Paradisets medlemmar, spelade av Glada Hudik-Teatern, har dolda musikaliska talanger. Han försöker att uppmuntra gruppen att ta till vara på denna talang, men dessa försök möts av hårt motstånd från föräldrar och samhället. 

Hur många lingon finns det i världen gör det klart redan från början att den inte tänker hålla sig till mallen för svensk komedi. Filmens tio första minuter visar upp hur Alex hela liv raseras, då han förlorar sitt jobb, sin sambo och sin dotter. När han sedan tar sin tillflykt till Hudiksvall verkar inte ens han egen bror vara glad över att se honom. Det är en dyster syn på vardagens verklighet som presenteras, och detta är något som återkommer filmen igenom. Detta är även en av filmens största styrkor, då den kontinuerligt visar upp hur tufft livet kan vara, samtidigt som den visar vilka guldkorn som faktiskt finns att finna. Detta är något som kommit att bli lite av ett signum för regissören Lena Koppel, som tidigare regisserat titlar som Rallybrudar.

Det ska poängteras att denna film egentligen inte bjuder på något som vi inte sett tidigare. Frågan är dock om publiken verkligen skulle vilja ha något nytt. Det är en klassisk berättelse om hur en grupp som ingen verkar tro på till slut lyckas mot all odds, och vi älskar att se sådana här framgångshistorier oavsett hur många gånger vi sett det tidigare.

Filmen är i grund och botten en berättelse om mognad och acceptans, och om hur det är att våga fullfölja en dröm trots att alla är emot en. Alex verkar vara den enda som verkligen förstår sig på gänget på Paradiset. Han ser deras behov och potential, medan andra behandlar dem som barn som behöver skyddas från omvärlden. Tyvärr leder detta till en del stela scener, då världen som Lena Koppel skapat är otroligt polariserad. Det känns helt enkelt inte trovärdigt att Paradis-gängets föräldrar inte en enda gång tänker på vad deras barn faktiskt själva vill göra i livet. Claes Malmberg gör ett bra porträtt av en orolig far, men det är ändå svårt att inte finna dessa scener lite krystade.
Även en del scener från dagcentret kunde ha hanterats bättre. Paradisets kurs om att knyta skosnören som pågått i hela åtta år fungerar rent komiskt, men gör samtidigt att gruppchefen och hela organisationen känns onaturligt oförstående.

Hur många lingon finns det i världen handlar dock inte enbart om hur gruppen från Paradiset vinner förståelse och respekt från sin omgivning. Filmen handlar minst lika mycket om Alex egna inre resa. Från början är jobbet bara ett medel för honom att visa för sin sambo att han faktiskt klarar av att ta ansvar. Gradvis förändras dock detta, och vi får se Alex växa som människa genom sin kamp för att få samhället att acceptera hans nyfunna vänner.

Det porträtt av vänskap som målas upp under filmens gång är inte bara värmande utan kan nog även hos många locka fram tårar. En sådan här berättelse kräver starka skådespelare för att fungera, och på den punkten levererar verkligen denna titel. Repliker känns sällan forcerade och karaktärernas förhållanden med varandra känns genuint. Många av filmens karaktärer skulle kunna ha spelats över och gjorts till karikatyrer, men man har istället valt att tona ned dessa. Resultatet blir en film där minst lika mycket sägs genom kroppsspråk och handlingar som genom dialog. Det håller inte hela vägen, men det är frisk fläkt att få se detta inom kontemporär svensk komedi.

Även om del frågor lämnas obesvarade vid filmens slut, så levererar Lena Koppel en tillfredställande upplevelse. Denna film bjuder på en hjärtknipande och framförallt trovärdigt levererad berättelse. Hur många lingon finns det i världen kommer kanske inte få dig att skratta högt, men den kommer att lämna dig med ett varaktigt leende.

— — —

Johan Axell är filmvetare och frilansande skribent