Roman: Chimärerna

Inlagd av David Larsson Recension, Skönlitteratur lördag, augusti 20th, 2011

Chimärerna

Skönlitteratur, Sverige, Oddbooks, 2011

Författare: KG Johansson

Språk: Svenska

352 sidor

Finns att köpa genom svenska återförsäljare sedan 2011

— — —

För oss som inte är insatta i vare sig teoretisk eller praktisk fysik, kan tanken på att det kan finnas flera universum lätt bli svindlande. Att det skulle existera åtskilliga varianter av oss själva med endast ett fåtal skillnader är inte helt enkelt att greppa, och är något man utan problem kan sitta och grubbla på i åtskilliga timmar. Man kan även skriva en roman om det, vilket är precis vad rockmusikprofessorn (!) KG Johansson gjort med Chimärerna (2011).

Boken är uppdelad i tre berättelser. Den första utspelar sig 1962 under Kubakrisen då världens står inför ett möjligt tredje världskrig. I en liten avlägsen norrländsk by får ett par en dotter, men när världskriget väl bryter ut blir även Norrland en allt mer ogästvänlig plats att bo på. Samtidigt hör mannen talas om så kallade chimärer, en slags portal till ett annat universum där kriget kanske inte inträffat, där det kan finnas ett löfte om en bättre värld. Den andra berättelsen går 20 år fram i tiden, år 1982. Sverige har blivit en polisstat efter att Olof Palme blivit skjuten av Baader-Meinhof-ligan. Tillvaron ser hopplös ut och ungdomarna gör sitt bästa med sprit och droger för att dämpa den konstanta ångesten. Mitt i detta står Kristine, som visar sig bära på en mörk hemlighet. Den tredje berättelsen utspelar sig i nutid. Läraren Martin är nybliven pappa, men efter att ha träffat den unga Lina på krogen inleder han en affär med henne. Till en början bygger detta enbart på sex, men när de väl börjar prata med varandra visar det sig att Lina inte är som alla andra. Hon börjar tala om multiversum; teorier om att det existerar flera universum och därför flera varianter och versioner av oss själva, alla unika på sitt sätt. Martins tillvaro blir mer och mer kaotisk när han inte kan avsluta denna affär, och Lina visar sig ha mer att tala om än bara multiversum, där hon sakta men säkert drar in Martin i en mer och mer ostabil situation.

Jag vet i ärlighetens namn inte om ovanstående text är en helt rättvis återgivning av vad Chimärerna handlar om. Romanen är inte den enklaste att förklara för någon som inte läst den, men lyckligtvis innebär inte detta att det är en särskilt svårläst bok. KG Johansson har, förutom ett stundtals skickligt berättande, ett bra sätt att förklara alla de teorier och ting som det talas om i romanen. Detta är tur, för annars hade man lätt kunnat förirra sig och gå vilse i alla de tankar om multipla universum som läggs fram. Han har även hittat en bra historia, eller i detta fall bra historier, att applicera dessa tankar och teorier på. Något som gör att det inte bara blir en massa snack om fysik, utan även en bitvis spännande och fascinerande roman som på många sätt känns väldigt unik.

Bokens inledande berättelse grep tag i mig fort, Johansson skildrar mycket skickligt en värld som bit för bit dör efter att stormakterna USA och Sovjet börjat spränga varandra i bitar. Hopplösheten som framställs i karaktärernas liv är påtaglig och det är en både spännande och ångestladdad historia man här få ta del av. Författaren presenterar oss alltså för en möjlig version vad som kunde hänt om Kubakrisen istället gått åt pipan, och det känns otäckt realistiskt när jorden förvandlas till en radioaktiv kyrkogård. Tyvärr når inte de andra två berättelserna upp till riktigt samma nivå. De lyckas aldrig engagera mig lika mycket, och jag hade gärna sett att berättelse nummer två, som återges helt i dagboksform, fått vara längre och mer utvecklad då den har enormt mycket potential som bara bitvis utnyttjas. Del tre, som också är den längsta, lider tyvärr mot slutet av att berättelsen tappar intensitet och fokus. Det känns som att Johansson vill lite för mycket, och någonstans på vägen tappar han smått greppet om det han vill berätta.

Likväl är det i helhet en väldigt fascinerande bok Johansson fått ihop. Han lyckas väl med att binda ihop all fysik med det skönlitterära på ett sätt som gör att de båda passar väldigt bra tillsammans. Inget sker på bekostnad av det andra utan de fungerar snarare som komplement till varandra. Dock kan jag tycka att det stundtals blir lite brist på den skönlitterära fronten och berättelsen får ge vika något när Johansson vill delge läsaren det kaos som råder. Jag tänker då främst på det som sker mot bokens slut. Han visar dock samtidigt en enorm berättarskicklighet i bokens första del, som utan att överdriva, tillhör bland det bästa jag läst i svensk genrelitteratur. Där lyckas han med att skapa både trovärdiga och sympatiska karaktärer som man verkligen lider med, vilket bara gör den hopplösa situationen än mer tragisk att ta del av. En annan av bokens styrkor är att Johansson i regel lyckas väl med sina karaktärer och undviker att göra dem till några själlösa klyschor som enbart finns till för hans litterära syfte. Den panik de upplever blir med Johanssons berättande påtaglig, och det är inte svårt att svepas med i den värld han presenterar i Chimärerna.

Det är en inte helt enkelt uppgift Johansson tagit sig an när han suttit ner för att skriva den här romanen. Vad som hade kunnat bli ett trist frosseri i spekulationer och teorier kring möjligheten att flera universum existerar blir istället en väl läsvärd upplevelse som både underhåller, berör och sätter igång tankar kring de teman boken tar upp. Visst finns det skavanker här och där, Johansson hade möjligen kunnat lägga ner mer tid på att få ihop det hela berättarmässigt, men slutresultatet är ändå ett imponerande stycke svensk science fiction-litteratur. Är man ute efter mer än bara underhållning så är det här en roman att rekommendera varmt, då den stundtals når fantastiska höjder, som visar på att KG Johansson är en författare man verkligen bör hålla ögonen på.

– – –

David Larsson är litteraturvetare och redaktör för kultfilmstidningen FromBeyond