DVD: Fyra vänner

Inlagd av Erik Göthlin Film, Recension, Videohyllan torsdag, augusti 18th, 2011

Fyra vänner

Arthur Penn

skådespelare: Craig Watson, Jodi Thelen, Michael Huddleston, Jim Metzler

längd: 110 minuter

Drama, USA, 1981

Distributör: Studio S

Ute på svensk DVD

– – – – – – – – – –

Arthur Penns (Bonnie And Clyde) Fyra vänner är en film om 60-talet, men fram för allt en film om Amerika. Storyn kretsar kring Danilo, David och Tom, alla vänner och förälskade i Georgia. Georgia är en tjej med konstnärsdrömmar som mest av allt vill bort från de ruffiga arbetarkvarteren i Pennsylvania som de växt upp i. Danilo, likt de andra med judiskt påbrå och också från Jugoslavien, ser upp till Georgia. Inte bara på grund av kärlek utan också för att hon inte är som alla andra. Hon vågar gå sin egen väg. Generationernas ideal kolliderar med varandra. Föräldrarna tillhör en kuvad arbetarklass av den gamla skolan och för dem är Amerika inget annat än skitiga nattskift på fabriken för att få mat på bordet. Man ska inte sticka ut, inte tro att man är något. Konstnärer och musiker är suspekt folk, oftast kommunister. Efter att Danilo ännu en gång fått stryk av sin far för att han tror att han är bättre än denne, ett vanligt jobb duger tydligen inte för sonen, lämnar han stan. Men han kommer alltid minnas Georgia, tjejen som var hans men som istället blev tillsammans med kompisen. Vi får följa Danilo genom det omtumlande 60-talet.

Jag kan ha svårt för filmer som är ämnade att skildra en speciell epok, särskilt det mytomspunna 60-talet där sexualliberalismen och hippie-eran uppstod. Oftast faller filmerna i fällan att visa upp ytan där kläderna, den frigjorda hippien och ungdomsrevoltören får huvudrollen snarare än de huvudkaraktärer som filmen borde skildra. Karaktärsutvecklingen stannar av och fokus hamnar på mise-en-scene, som ofta gör att filmen får en olycklig collage-form berättarmässigt. Så är inte fallet här, i vilket fall tar ytan aldrig överhanden. Hippierörelsen och demonstrationerna får fungera som kuliss istället för huvudroll.

Penn lyckas på ett utmärkt sätt skildra splittringen mellan föräldra- och ungdomsgenerationen. Scenen där Danilos bittre far förödmjukar honom därför att han inte nöjer sig med ett hederligt jobb är hjärtskärande. Inte ens när Danilo berättar att han ska gifta sig med en kvinna han träffat mjuknar fadern, han vägrar att ge honom sin välsignelse då dottern tillhör en rik familj. Fadern ser det som ett hån att sonen skiter i sin klasstillhörighet för att gifta sig rik och därmed skippa det långa ledet av arbete som livet innehåller för de flesta. Sonen fuskar sig genom livet, och fuskare finns det ingen nåd för.

Synen på klasstillhörighet och vad den egentligen innebär för karaktärerna hänger tätt ihop med synen på Amerika, det stora landet. Att jobba och slita för sitt levebröd, det är Amerika i faderns ögon. Något annat alternativ finns inte. För de fyra vännerna är det precis tvärtom. Amerika är drömmarnas land, där drömmarna också går i uppfyllelse. I alla fall vill dem tro det, helt så enkelt är det givetvis inte.

Fyra vänner innehåller en rad filmiskt stora scener. Enkla ögonblick när vännerna är på stranden för att grilla och umgås blir poetiska. Även om alla skådespelare inte imponerar med en exakt autenticitet så är det så mycket känsla i deras spel att man njuter fullt ut. Det känns som att det fanns en glädje hos filmteamet under inspelningen som starkt lyser igenom. Vad man kan kritisera är däremot dramaturgin som många gånger blir allt för hoppig. Regissören vill skildra ett helt årtionde och klämmer in allt för många scener i bygget. Istället för att stanna vid enskilda händelser och utveckla de verkligt intressanta relationerna hoppar han vidare till något annat. I en kort scen träffar Danilo en kvinna och fattar tycke för henne. Ett klipp följer. I nästa scen ska de gifta sig. Allt däremellan lämnas åt åskådaren att pussla ihop. Det kan visserligen vara skönt med filmer som inte skriver en på nästan, men här blir det så vagt att man inte alls kan relatera till det som sker.

Trots en stundtals knepig dramaturgisk struktur och skådespelare som inte är helt autentiska är Fyra vänner fortfarande en fröjd att beskåda. En av de där filmerna om Amerikas hjärta som inte känns förljugen utan sann. Filmmagi helt enkelt.

– – –

Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent