CD: Mahlers orkestersånger
Recension, Skivor söndag, juli 24th, 2011
Gustav Mahler: Orchestral Songs (Kindertotenlieder; Lieder eines fahrenden Gesellen; Rückert-Lieder) (BIS/Naxos). Speltid: 64‘11
Katarina Karnéus (mezzosopran), Gothenburg Symphony Orchestra, Susanna Mälkki (dirigent)
–
Sekelskiftet 1900 var en storhetstid för orkestersånger: Richard Strauss, Alphons Diepenbrock, Alexander von Zemlinsky, Edward Elgar, Charles Koechlin – och så förstås Gustav Mahler (som dog för nu jämt 100 år sedan). Hans tre cykler Kindertotenlieder, Lieder eines fahrenden Gesellen och Rückert-Lieder rymmer några av de absolut vackraste sånger som någon någonsin skrivit.
Nu kommer de i en inspelning med vår internationellt kända sångare Katarina Karnéus. Hon inleder övertygande och har en mycket vacker, rätt mörk, mezzosopran. Men ändå, efter hand känns tolkningarna något för utslätade och i avsaknad av riktig nerv. Här vilar emellertid ansvaret tungt även på dirigenten Susanna Mälkki som tonar ner kontraster och spänningar och inte lyckas locka fram det karaktäristiska Mahler-soundet ur Göteborgssymfonikerna.
Allt är snyggt och vackert, men Mahlers musik är så mycket mer än snygg och vacker. Den är svårmod, förtvivlan, glädje, dramatik, resignation, förtröstan, intensiv och total närvaro – och den skall beröra. Jag kan njuta av Karnéus vackra, ibland oerhört vackra, sång – men gripen blir jag sällan. Visst klingar en sång som ”Ich bin der Welt abhanden gekommen” underbart. Det är bara det att den helst skall klinga smärtsamt underbart.
Det finns en äldre inspelning av dessa verk som är omöjlig att gå förbi, en inspelning som alla nykomlingar måste vara beredda att bli jämförda med. Det är EMI-utgåvan där Dame Janet Baker sjunger och Sir John Barbirolli dirigerar Hallé Orchestra och New Philharmonia Orchestra. Här finns en outsäglig innerlighet och en ogarderad känsla som får dessa sånger att träffa oss rakt i hjärtat och gör detta till en absolut omistlig Mahlerutgåva – ja, till en av de finaste sångskivor som över huvud taget spelats in.
För att klara en jämförelse med Baker och Barbirolli måste solist och dirigent ha något alldeles speciellt och eget att komma med. Så är inte riktigt fallet med Karnéus och Mälkki.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
