DVD: Tamara Drewe

Inlagd av Johnny Kickmaier Film, Recension, Videohyllan torsdag, juni 23rd, 2011

Tamara Drewe

Dramakomedi, Storbritannien, 2010

Distributör: Pan Vision

Regi: Stephen Frears

Medverkande: Gemma Arterton, Luke Evans, Dominic Cooper, Roger Allam m.fl.

Längd: 111 min

Finns på svensk DVD sedan 2011-06-22

— — —

När hennes mor plötsligt går bort återvänder Tamara Drewe (Gemma Arterton) till sin lilla hemby för att sälja familjens ägor. Byns fula ankunge har nu växt upp till en vacker svan och blivit en framgångsrik journalist vilket får känslor att svalla bland samhällets män. Bland de intresserade finns den gamla ungdomskärleken Andy (Luke Evans), den storsäljande deckarförfattaren Nicholas (Roger Allam) och en indie-musiker på genomresa (Dominic Cooper). Det dröjer inte länge förrän Tamara blir inblandad i en invecklad kärlekstriangel.

Tamara Drewe bygger på en grafisk novell av Posy Simmons som återkommande dök upp i brittiska tidningen The Guardian. Simmons i sin tur har hämtat inspiration från den brittiska författaren Thomas Hardys roman Far from the madding crowd (1874) i vilken en ung kvinna finner sig uppvaktad av tre olika män.

Historien börjar bra och bygger stabilt upp de invecklade intrigerna, vilka en konnässör av brittisk dramakomedi kan nicka igenkännande åt. Ju längre tid som förflyter desto mer uppenbart blir det dock att många av filmens sidospår tyvärr bidrar till att Tamara Drewe emellanåt tappar både fokus och driv. Filmens längd, nästan hela två timmar, gör sig därmed påmind alltför ofta för att det ska passera obemärkt.

Det hela blir inte bättre av att regissören Stephen Frears (en veteran inom branschen) matar åskådarna med alla de stereotypa karaktärer vi genom årtionden lärt känna i engelsk film: Roger Allam är sliskigt effektiv som ryggradslös och narcissistisk kåtbock. Luke Evans porträtterar den arketypiskt starke och händige gårdskarln med charm, men får finna sig i att mest vandra runt i bakgrunden. Dominic Cooper gör en medveten parodi av den rotlösa rockstjärnan och bidrar dessutom med filmens roligaste scen: en förförelse av rang.

Vad det gäller själva Tamara Drewe vet jag inte riktigt vad jag ska tycka, en bra Gemma Arterton till trots. Det finns ingen direkt anledning till varför jag som åskådare ska bry mig om eller intressera mig för henne. Hon gör inga direkta val och låter mest allt ske på andras bekostnad. Vi får aldrig veta vem hon egentligen är och varför hon gör som hon gör. Karaktärerna runt omkring henne är bättre definierade och den som, ironiskt nog, får mest scentid är den vi tycker allra minst om.

Tamara Drewe börjar med lättviktig charm men byter sedan ton och blir betydligt allvarligare. Det är ett inte helt smärtfritt skifte vilket får mig att återkomma till det faktum att historien saknar riktlinje och befolkas av allt för många karaktärer. Den avslutande akten känns framstressad och det uppenbara slutet alltför sockersött.

Nu kanske jag framstår som överdrivet petig. Filmen har trots allt bra kvaliteter som duktiga skådespelare, en hel del torr brittisk humor och ett tjusigt foto. Inte på länge har den engelska landsbygden sett så härligt inbjudande ut! En praktfullt frodig och rustik miljö ger en känsla av idyllisk charm, vilket får det hela att tända till lite extra.

Tamara Drewe är en film för den som en regning söndagskväll letar efter lite lättviktig underhållning. Förvänta dig inget världsomvälvande, men väl några goda skratt.

— — —

Johnny Kickmaier är filmare och frilansskribent.