DVD: Himlen är oskyldigt blå

Inlagd av Kristoffer Pettersson Film, Recension, Videohyllan tisdag, april 5th, 2011

Himlen är oskyldigt blå
Drama/komedi, Sverige, 2010
Distributör: Nordisk Film
Regi: Hannes Holm
Skådespelare: Bill Skarsgård, Peter Dalle, Björn Kjellman m.fl.
Längd: 108 min
Finns på Dvd/Blu-ray från 2011-04-05

— — —

Den senaste av Skarsgårds-klanen att dyka in i filmbranschen heter Bill Skarsgård. I regi av Hannes Holm så får vi se honom i en dramakomedi baserad på den kriminella ”Sandhamnsligans” framfart i mitten av 1970-talet. Himlen är oskyldigt blå är både en välgjord och mycket underhållande nostalgitripp till en sommar som kom att förändra Sverige för alltid.

Den så kallade ”Sandhamnsligan” är idag ett ganska bortglömt kapitel i den svenska kriminalhistorien. När ligan greps 1975 var det dock årets stora nyhet. Ligan kom att chocka både polis och allmänhet med att de inte bara var landets mest omfattande drogsyndikat utan att de också hade sitt högsäte på skärgårdsön Sandhamn -mitt bland Sveriges adel och grädda. Ligans ledare var heller ingen annan än det kungliga seglarsällskapets egen restaurangchef, något som kanske kan förklara den mediala uppmärksamhet som sedan följde. Exakt 35 år efter att ligan greps så kommer Hannes Holms Himlen är oskyldigt blå. En film som kanske inte är helt sanningsenlig men som är kraftigt inspirerad av berättelsen om Sandhamnsligan.

Martin (Bill Skarsgård) är en tonårskille från Lidingö. Till skillnad från sin bästa vän Micke (Adam Pålsson) har han inte rika föräldrar utan bor i ett höghus. Hans pappa (Björn Kjellman)är gravt alkoholiserad och hans mamma (Amanda Ooms) sliter för att hålla illusionen om att familjen är lycklig vid liv. När Martin får en chans att följa med Mickes familj till Sandhamn över sommaren så blir han naturligtvis överlycklig. Det visar sig dock att han ska bo i arbetarbarackerna och arbeta hårt på öns servering. På sitt nya jobb träffar Martin den söta servitrisen Jenny (Josefin Ljungman) samt den karismatiska restaurangchefen Gösta (Peter Dalle). Gösta visar sig vara betydligt mer än en vanlig affärsman. Med droger, spel och prostitution är han även en stor aktör inom Stockholms undre värld. Utan att egentligen vara medveten om det blir Martin snabbt en viktig viktigt bricka i Göstas kriminella spel…

Jag vet inte riktigt vad Stellan gav sina söner till föda under deras uppväxt men även Bill Skarsgård verkar ha framtiden för sig inom skådespelaryrket. Bäst är han när han ställs mot filmens fadersgestalter porträtterade av Björn Kjellman och Peter Dalle. Kjellmans gestaltning av Martins alkoholiserade pappa känns både trovärdigt och gripande. Den visar också en mörkare skådespelarsida hos Kjellman som vi inte riktigt är van att se. Det är även intressant att Hannes Holm inte valt att lyfta fram Peter Dalles bandit och bedragare Gösta som någon ond människa. Även om relationen till Martin till stor del går ut på att utnyttja pojkens naivitet så vill Gösta också honom väl. Förmodligen ser han sig själv i den unge mannen och vill visa pojken att man faktiskt kan höja sin sociala status, trots att man kommer från usla hemförhållandena. Dalle har nog heller aldrig varit bättre och det är en ren fröjd att se gangstern Gösta stressa runt mellan knarktransporter och fina societetsmöten.

Man skulle kunna beskriva Himlen är oskyldigt blå som en klassisk ”sommaren då pojken blev till man”-film, men är för den delen inte mindre intressant. Precis som det brukar göra i denna subgenre så utspelar sig handlingen runt en historiskt viktig händelse, i det här fallet skandalen kring Sandhamnsligan. Den tidstypiska känslan är därför nästan lika viktig som den historia som berättas, men den får heller inte ta överhanden. Denna balansgång klarar Hannes Holm mycket bra. Han överdramatiserar inte 1970tals-estetiken eller gör sig överdrivet rolig över den. Visst får man känslan av att denna period var något mer naiv vilket också filmens titel syftar på. För första gången fick exempelvis svenska polisen ta till amerikanska polisgrepp för att få fast knarklangarligan från Sandhamn. Gemene man fick också veta att det faktiskt fanns omfattande kriminella nätvärk även i Sverige, vilket kanske inte alla varit på det klara med. På så sätt blir också Himlen är oskyldigt blå lite av en metahistoria. Kanske fick Sandhamnsligan även Sverige generellt att växa upp en smula.

Hannes Holm har tidigare mest rört sig inom komedigenren med filmer som Adam & Eva (1997), Klassfesten (2002) och Underbar och älskad av alla (2007). Denna gång visar Holm att han har betydligt fler strängar på sin lyra och jag hoppas att han fortsätter med fler genreöverskridande projekt. Vad Holm egentligen ville uppnå med den sanslöst nakna och omtalade öppningsscenen är förmodligen att skapa lite extra rubriker kring filmen. Trots att detta inslag känns lite som effektsökeri samt att andra lite förvirrande manusgrepp dyker upp så är Hannes Holms Himlen är oskyldigt blå en riktigt stabil skapelse. Till tonerna av Ted Gärdestad får vi ett tänkvärt porträtt av ett Sverige som inte längre finns kvar.

— —- —-

Kristoffer Pettersson ingår i Kulturdelens redaktion