Roman: Det man har och det man drömmer om
Recension, Skönlitteratur måndag, mars 28th, 2011Det man har och det man drömmer om
Cecilia Davidsson
Albert Bonniers förlag. 262 sidor. Utkommer 28 mars.
Det man har och det man drömmer om är en kärlekshistoria men också ett dokument om tiden vi lever i. Det stabila livet på landet och den svenska sommaridyllen ställs mot en flytande osäker tillvaro i staden. Det gula huset består när det rosa bara finns kvar i hennes drömmar. Föreställningar, fantasier och verklighet flätas samman. Samtidigt försöker hon hitta modet att våga älska Boris fullt ut.
Innan Boris visste hon vem hon var och vad hon stod för. Efter Boris är hon inte så säker. Den namnlösa huvudpersonen tillbringar sommaren i sitt barndomshem, det gula huset på landet, för att få en chans att andas och kanske hitta sig själv.
Hon är en djurrättsaktivist som har träffat en man som dödar djur och som vill ha likdelar bredvid sin hög med smörstekt svamp på tallriken. Boris är en livsnjutare medan hon lever efter sina principer. Trots detta blir han mer än en älskare som kommer med röda rosor. De flyttar in i det rosa huset tillsammans och delar upp väggarna mellan sig. På den ena hänger vapen på den andra hennes konst. Deras förhållande är stormigt och efter det sista uppbrottet flyr hon ut på landet till sin familj – mormor, morfar och en bror som besöker dem varje dag.
Hon stryker trasiga gubbkalsonger i källaren, badar naken i sjön och faller i armarna på en stark bonde där hon kan vila för stunden i hemlighet. Samtidigt söker hon i sitt förflutna. Hon vet nästan ingenting om sina föräldrar som omkom i en bilkrasch. När hon gräver djupare känner hon att mormodern bara låter henne skrapa på ytan.
Det är inte bara när det gäller föräldrarna som hon är på kollisionskurs med mormodern. Alva tillhör den gamla arbetsamma generationen som är noga med vad folk tycker och tänker och att man håller sig inom ramen för vad som kan kategoriseras som normalt. I motsats till henne, som låter sina föreställningar styra och sin fantasi löpa fritt.
Hon leker med idén att vända det moderna samhället ryggen, flytta ut på landet och fokusera på själva existensen. Att leva för att göra nytta och orsaka så lite skada som möjligt på jordens tillgångar. Samtidigt bär hon på en dröm som hon inte vill berätta om för någon. Boris tror att hon drömmer om en bättre värld men det gör hon inte.
Ledan i den svenska sommaridyllen är behaglig. I Alvas hus står samma sak på samma plats. Ebbe beundrar utsikten och släpper loss framför Allsång på Skansen. Hon befinner sig långt bort från konsumtionsdrömmar och stress. Men Cecilia Davidssons berättelse blir aldrig tråkig. Tvärtom har den skärpa, humor och inte så sällan en elak ton. Den ger mig mer än en anledning att reflektera över mitt egna liv, mina principer och mina vanor.
__________
Linda Harradine är forskningskommunikatör och litteraturstudent.
