Béla Bartók 130 år
Kulturbloggen fredag, mars 25th, 2011Det är något med hans blick. Skarp och genomträngande möter den på foton av honom – en blick som inte ryggar, en blick som vägrar att slutas inför det svåra. Även samtiden noterade den. Det är som om en hel livshållning finns koncentrerad i de där mörka ögonen, i den där uppfordrande blicken som ingen tyckte sig kunna komma undan. Man känner sig prövad, vägd och bedömd.
Béla Bartók var en sträng mästare med total integritet. Han framstår inte bara som Ungerns främste tonsättare under 1900-talet utan också som ett slags nationellt och konstnärligt samvete – och det av ett slag som hans hemland inte minst idag vore betjänt av att begrunda. Omutlig och orädd hävdade han konstens frihet och gränsöverskridande värden – och blev beskylld för att sprida ”opatriotiskt gift” när han i sin forskning visade att folkmusiken inte är så nationell som en del nationalister ville tro. Och när hans namn saknades på de listor över förbjudna och degenererade tonsättare som nazisterna sammanställde krävde han att bli uppsatt på dem, förbjöd allt framförande av sin musik i Tyskland och protesterade offentligt mot varje form av raslagstiftning. Hans situation i ett fascistiskt Ungern på glid mot nazism blev till sist ohållbar och 1940 lämnade han landet. Fem år senare dog han i New York.
Men idag den 25 mars är det 130 år sedan Béla Bartók föddes. Det är värt att fira. Varför inte korka upp en tokajer och på hög volym spela hans Konsert för orkester.
__________
Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.
