Alissa Isakovic – Live at Heart
Okategoriserade torsdag, september 16th, 2010
Klockan var midnatt, och festivalens första dag började närma sig ett slut. Vid den här tidpunkten var kanske Ape Rape Escape eller Anyone For Tennis det populärare valet, men jag valde att se Alissa Isakovic. Efter att jag har hört mycket positiva saker om henne, så var hon ett självklart val.
Kompbandet bestod av fyra personer, och två av dem bytte till andra instrument ganska ofta. Direkt när de började spela märkte man hur erfaren Alissa är att spela på scen. Hennes röst var väldigt värmande och berörande, och fick alla i publiken att bli aningen euforiska.
Ljudet sköttes förvånansvärt bra, dock så var Alissas gitarr lite för låg i början. Det var inte direkt någon bra publikkontakt, men med tanke på att framför scenen var det en trappnedgång. Det hindrar dock inte medlemmarna att röra på sig lite, eller visa att de uppskattar musiken de spelar. Kompbandet kändes inte riktigt närvarande på scenen, då de flesta spotlights var markerade på Alissa. Alla i bandet kollade också för det mesta på henne, och inte på publiken.
Efter ett antal låtar så berättar hon när Nerikes Allehanda hade skrivit om henne och låten i fråga. ”NA skrev att den här låten handlade om ett piano. Vad bra att de bestämde det åt mig!”. Vad låten egentligen handlade om sade hon dock aldrig. En utav medlemmarna i kompbandet bytte ifrån att spela bas till att spela munspel, och det passade väldigt bra. Efter en stund blev det dock väldigt uttjatat och allt lät väldigt monotont. När han väl spelade bas lät musiken hur bra som helst.
Näst sista låten de spelade var låten ”Blue”, som var hennes bidrag i tävlingen Svensktoppen Nästa. Så klart fick låten extra mycket respons av publiken. Återigen så förstörde munspelet en aning, men annars var det definitivt en utav höjdpunkterna av hennes framförande. När hon var färdig med spelningen, gick hon ut och kramade sin mamma det första hon gjorde. Det var väldigt hjärtvärmande, och det ordet sammanfattar hela hennes framträdande. Man mådde mycket bättre efter att ha sett henne spela. Jag förstod genast varför hon har blivit så pass populär som hon är idag.
Hon hade passat bättre på Café Deeds scen, då hon inte skulle bli störd av bruset av påverkade människor. Jag hade personligen uppskattat henne mer utan kompbandet, i alla fall på sådana här scener. Om hon har det när hon spelar på t.ex. Yeah!-festivalen, så skulle det vara hur bra som helst. Jag tror allvarligt talat att hon kan vara nästa stjärnskott ifrån vårt land. Singer/songwriters med talang kan det aldrig finnas för många av.
