CD: Tre jazzsångerskor
Recension, Skivhyllan, Skivor torsdag, november 30th, 2023
Hannah Svensson: The Other Way Around (Ladybird/Naxos). Speltid: 41’57.
Hannah Svensson (sång), Jan Lundgren (piano), Ewan Svensson (gitarr), Matz Nilsson (bas), Zoltan Csörsz (trummor)
Betyg:
–
–
–
Mette Juul: Celeste (Prophone Records/Naxos). Speltid: 42’32.
Mette Juul (sång, gitarr), Mike Moreno (gitarr), Lars Danielsson (cello, kontrabas, celesta, kalimba, melodika, cymbaler)
Betyg:
–
–
Ellas Kapell: For All We Know (Prophone Records/Naxos). Speltid: 48’56.
Lovisa Jennervall (sång), Manne Skafvestedt (piano), August Eriksson (kontrabas), Edvin Glänte (trummor)
Betyg:
–
–
–
–
Förra året vid den här tiden nedkom Hannah Svensson med en julskiva. Det var hon förstås inte ensam om. Julskivor kan vara en plåga, men Svensson och hennes kvintett hade på Snowflakes in December (Ladybird) hittat en väl fungerande avvägning mellan det juliga och det jazziga och bjöd in till en trivsam musikalisk helg. När hon nu återkommer blir det jazz utan jul, och det är nog ett klokt val. Dessutom är kvintetten ny – vilket också fått som konsekvens att saxofon och klarinett har ersatts av gitarr – och med Jan Lundgren på piano kan det ju inte gå fel. Det som bjuds är traditionell jazz utan åthävor som säkert kan tilltala många. Det är alltså ingen skiva som direkt sticker ut, men som det är ett nöje att höra, och där man inte minst noterar den lika långsamma som fina versionen av Dylans ”It’s all over now baby blue”. Och apropå Dylan kan man undra varför konvolutet bara anger sångtitlar och inte upphovspersoner. Borde inte det vara självklart?
Den som inte vill ha jul-jazz kan dock satsa på Juul-jazz. Danska Mette Juul föll jag för när hon debuterade med Change (2019), en platta året därpå följdes upp av New York – Copenhagen (båda på Universal). Nu är hon tillbaka, på nytt bolag, med Celeste, där vi bland annat hittar slitstarka ”My Foolish Heart” och ”Nature Boy”. Det karaktäristiska för Juul, förutom hennes röst, är gitarrens centrala plats och avsaknaden av piano, blås och slagverk. Här får hon sällskap på gitarr av Mike Moreno, medan Lars Danielsson hanterar cello, kontrabas, celesta, kalimba, cymbaler och melodika. Det ger ett mjukt och intimt sound som passar Juuls hela framtoning, där jag också uppskattar att hon inte alls bryr sig om att låta sådär ansträngt ”jazzig” som en del andra sångerskor. Hon har hittat sin egen stil och odlar med känsla en skön kura-under-varma-filten-stämning.
Det beständiga i Ellas Kapell, förutom konceptet, är Lovisa Jennerfall på sång och Manne Skafvenstedt. Övriga medverkande kan skifta. På debuten Longing var man en kvintett med saxofon för att på What’s it All About? bli en kvartett som dock i några fall blev en kvintett genom diverse gästspel. På nu aktuella For All We Know är man en stabil kvartett med den klassiska jazztrions instrumentarium. Konceptet är som förr att framföra jazzstandards med respekt men på sitt eget sätt. Apropå respekt kan man notera att låtarnas upphovspersoner märkligt nog inte anges på skivkonvolutet. Så det blir till att googla, om man gitter, för att få fram att ”I get along without you very well” är skriven av Hoagy Carmichael, ”Autumn Leaves” av Joseph Kosma etc. Jennervall har slipat av sin röst ytterligare sedan sist, och även om scat song inte är min likör så får jag erkänna att hon är måttfull och stilfull när det blir dags. Albumet är lite mer avspänt och dämpat än de tidigare, men nog känner man igen sig.
__________
Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.
