CD: Paperbird med Livet Nord
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor onsdag, november 8th, 2023
Livet Nord: Paperbird (Kakafon/Naxos). Speltid: 41’46.
Livet Nord (quinton, kalimba, sång), Daniel Wejdin (kontrabas), Camilla Åström (ackordeon), Ruhi Erdogan (trumpet), Jonatan Ahlbom (tuba), Nils Berg (flöjt, tenorsaxofon, basklarinett), Jonas Knutsson (sopran- och altsaxofon), Lisa Långbacka (ackordeon, piano), Johanna Dahl (cello) m.fl.
–
Betyg:
För nu fem år sedan hörde jag New Tide Orquesta på Hyttdreva i Hjulsjö, en kvintett som lät den amerikanska minimalismens envetet upprepade rytmiska figurer alternera med sugande tangomelodier à la Piazzolla och musik som tyngdlöst svävade i rummet och närmade sig tystnaden. Och oj, så snyggt det var. På femsträngad fiol, en quinton, medverkade Livet Nord som också är känd från andra sammanhang som Kaja, Beches Brew, Lucas Stark & Bruksorkestern och för samarbeten med Lena Willemark och Lisa Långbacka. Hon rör sig med andra ord över vida fält som inkluderar tango, visor, folkmusik och jazz. ”En sann eldsjäl som fyller folk- och visvärlden med energi, skaparlust och glädje” skriver SKAP (medlemsförening för Sveriges musikskapare) i samband med att hon, tillsammans med en rad andra artister, i år prisats för sina insatser. Och nu har det äntligen blivit dags för hennes första album i ett eget namn: Paperbird.
Titeln anspelar på de origami-fåglar som Sadako Sasaki, strålskadad efter Hiroshima, vek i förhoppningen att bli frisk om hon lyckades tillverka 1000 figurer. Hon lyckades inte, men årligen viker barn från hela världen papperstranor till hennes minne och som symboler för hälsa och fred. Så representerar pappersfågeln, med Nords ord, ett sätt att finna mening i vårt liv, även i sorgen och vreden. Men fågeln hos Nord är ingen trana utan en koltrast, fågeln som ”sägs komma med dödsbud men som också står för tröst, mod, optimism och glädje”.
Livet Nord. Foto: Daniel Wirgard
Albumet bygger på den musik som Nord komponerade till ”en poetisk cirkusföreställning om en liten flicka som sörjer sin döda fågel”. Det förklarar, om det nu behöver förklaras, dragningen åt såväl det melankoliska som det cirkusartade. Det ena utesluter ju inte det andra utan låter låter sig förenas – som i den sorgsne clownen. Eller som det står i Thomas Kingos nu 340-åriga psalm: ”Sorgen och glädjen de vandra tillsamman”.
Nords musik hämtar inspiration från en rad olika håll. I den första låten, ”Suddenly She Passed By”, finns ett franskt vemod med drag av filmmusik; lite som stämningen i Amelie från Montmartre. Men sedan kan det snarare vara Fellini man får i tankarna, och då med ”karusellmusik” av Nino Rota. Här finns också, inte oväntat, drag av Piazzolla och svensk folkmusik. Och en låt som ”Elvis, Elvis” visar sig inte ha något mer Presley att göra utan med Balkanklezmer.
Det här kan ju låta som vore det ett riktigt hopkok, och det kan man ju kalla det – om man i så fall avser en anrättning med många olika ingredienser där smakerna till sist gifter sig med varandra till en väldoftande och angenäm, men allt annat än menlös, helhet.
Jag har räknat ihop till hela arton medverkande förutom Livet Nord själv. Men alla spelar inte hela tiden. Det är faktiskt bara Nord som medverkar på alla elva låtarna, tätt följd av kontrabasisten Daniel Wejdin på tio. Till de mer kända namnen hör annars saxofonisten Jonas Knutsson och ackordeonisten Lisa Långbacka. Men instrumentariet är brett: trumpet, tuba, saxofon, dragspel, cello, banjo, slagverk, Wurlitzer … ja, till och med en kyrkorgel på ”Bye Bye Bird” (med den talande svenska titeln ”Sorgligt men fint var det”). De snygga och omväxlande arrangemangen bidrar också starkt till att förmedla och fånga in lyssnaren i de olika stämningar som bär skivan; att musikerna kallar sig Livets orkester är inte bara vitsigt utan mycket välfunnet.
Paperbird avrundas med en tonsättning av Stig Dagermans ”Nu slår en blomma ut”, som sammanfattar det vemod och den sorg och den tröst och det hopp som också är Livets musik: ”Kort är livet hos de ting som brinner. / Snart slocknar vingar över mörka hus. / Snart slocknar rosorna i nattens trädgård. / Men aldrig slocknar längtan efter ljus.”
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
