CD: Orkesterverk av Miloslav Kabeláč
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor tisdag, januari 10th, 2023
Miloslav Kabeláč: Mystery of Time; Hamlet Improvisation; Reflections; Metamorphoses II (Supraphon/Naxos). Speltid: 76’16.
Miroslav Sekera (piano), Prague Radio Symphony Orchestra, Marko Ivanović (dirigent)
Betyg:
Musik som järn och granit, eller gråsten. . Den mest kända tjeckiska hymnen torde vara hussiternas ”I som ären Guds krigare” från 1400-talet. Den citeras av en rad tjeckiska tonsättare och är kanske mest känd från Smetanas Mitt fosterland. När Miloslav Kabeláč i Metamorfoser II väljer att utgå från en hymn väljer han emellertid en annan, nämligen ”Herre, ha förbarmande över oss” som är den äldsta bevarade från Tjeckien. Och hans sätt att hantera den är minst sagt fjärran nationalromantikens. Här hamras den fram med slägga mot järn eller granit. Kabeláč hör verkligen till de mest kompromisslösa och minst insmickrande tonsättare man kan tänka sig. Det gäller även de övriga tre verken på detta album. Det är inte utan att man kan få den något yngre Galina Ustvolskaja, ”damen med hammaren”, i tankarna.
Av textkommentaren framgår också att hans personlighet inte var av det veka slaget, vilket sannolikt var en fördel under nazistisk ockupation och senare kommunistisk diktatur. I början av 60-talet lättade trycket och han hade en rad framgångar med sin musik. Men efter att den sovjetiska armén 1968 krossat Pragvåren hamnade han i kylan och blev knappt spelad.
Ska man tro skivomslaget skrev Kabeláč alla dessa verk efter sin död, vilket inte bara verkar osannolikt utan också är det. Hur som helst har man av outgrundlig anledning blandat ihop hans levnadsår med Sergej Prokofjevs som verkligen levde 1891–1953. Mödar man sig att läsa texthäftet anges dock korrekt att Kabeláč föddes 1908 och dog 1979.
Huvudnumret på albumet är Tidens mysterium från 1957. Det låter metafysiskt så det förstår, men kan, och kanske bör, snarare uppfattas som en kommentar till musikens förmåga att påverka vår tidsuppfattning. Det är en 25 minuter lång passacagliga, vilket innebär att en upprepad basgång löper genom hela verket medan musiken gradvis växer i styrka för att efter en klimax slutligen göra ett kort återtåg. Det är ett enastående verk, väl så suggestivt som den berömda passacaglian i Witold Lutosławskis Konsert för orkester (1954).
I Hamletimprovisation (1963) ges ett slags musikaliskt porträtt av den komplexa Hamletgestalten medan Speglingar (1964) består av nio miniatyrer för olika instrumentkombinationer. Kabeláč skriver en tuff och hård musik med en förkärlek för upprepade hamrande rytmer – utan att den för den skull blir mekanisk eller känslobefriad. Han framstår som en alltigenom originell och kraftfull tonsättare som rimligen borde vara långt mer känd än han är.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
