Tant Grahn tolkar Fröding

Inlagd av Björn Reimers Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan tisdag, september 13th, 2022

Klar låg himlen över viken
Text: Gustaf Fröding
Musik: Anders Grahn
Producent: Gunnar Hjorth

 

 

I somras besökte jag Teater Nolby som under några veckor erbjöd en bred kompott av olika kulturaktiviteter. Just den här dagen uppträdde Tant Grahn, en duo från Karlstad som består av Anna och Anders Grahn. Du som följer med vad som publiceras här på Kulturdelen känner kanske igen namnet då deras debutplatta Hjärterum recenserades här i januari i år. 

Den här gången, när de på scenen presenterade alster från sin andra cd så har de givit sig på något som många andra också gjort, nämligen tonsatt dikter av Gustaf Fröding. Likt tidigare platta så är det Gunnar Hjorth i Fjugesta som producerat. Gunnar fanns även med på scenen denna kväll och finns också med på plattan med sitt utmärkta gitarrspel, men även på slagverk och munspel. Ni som likt mig brukar besöka Teater Nolbys olika kulturevenemang känner Gunnar Hjorth från olika scenframträdanden, då oftast med gitarren och som kompositör.

Att tonsätta Fröding är de inte ensamma om, det finns många fina alster av exempelvis Mando Diao, Göran Fristorp med flera. Jag tycker ändå att Tant Grahn har gjort det på sitt egna sätt. I de, för många, kända texterna av värmlandspoeten har Anders Bergman blandat mellan finstämd jazz, bossa nova och svensk folkmusik, både i dur- och i molltoner.

I Frödings diktning finns alla tänkbara sinnesstämningar, glädje, sorg, längtan, melankoli och utanförskap. Jag tycker Tant Grahn lyckats väl med att kläda hans ord i toner som framhåller dess budskap.  

Personligen tror jag inte att jag innan hade stött på Frödings långa diktsvit “Flickan i ögat” tidigare. En svit i sju delar där Tant Grahn tagit med fem där just samtliga dessa genrer jag nämnde ovan, jazz, bossa och folkton ger ton till något som känns som en väldigt talande del av Frödings livsöde. Sökandet till kärlek, dryckenskap och melankoli. 

Plattan avslutas med dikten Skrômt, framfört på hygglig dialektal tolkning så som dikten är skriven:

Här fråger di va Skrömt ä!
Va Skrömt ä? Va Skrömt ä?
Dä ä te fråge dumt:
För än e dä små gôbber,
som feschler bak mä stôbber,
dä söker gömt, gömt, gömt!
Å än bakôm en bôske
ett kvennfôlk mä a rôske
te rygg, dä ä Skrömt, dä ä Skrömt.

Kanske en värld som Gustaf Fröding kände väl till. Jag tror det är just människor som han som har sinne nog att se och tolka det vi andra inte kan uppleva då vi är fast i en verklighet vi tror är den enda sanna. Tål att tänka på ibland.  

Jag möttes av duon Anna och Anders Grahn tillsammans med Gunnar Hjorth därute i Nobyskogen. På plattan, som också finns utlagt på Spotify, finns förutom denna trio också Julia Bergman på sång och trumpet samt Niklas Robertsson på klarinett och tvärflöjt.

Att Gustaf Fröding var en komplex person med en magisk penna är oomtvistligt. Jag tycker Tant Grahns tonsättning och framförande ger full rättvisa till hans texter. De har med omsorg klätt orden i lagoma toner där budskapen bärs fram och hyllas. Det kan heller aldrig bli för mycket av Gustaf Fröding.

Här kan du lyssna!

Björn Reimers
Frilansjournalist