Sagor: Nordiska Gudasagor
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur måndag, augusti 16th, 2021Nordiska Gudasagor
Katarina Harrison Lindbergh
167 sidor
Historiska Media, utgiven maj 2021.
Sagor tycker väl de flesta av oss om, och personligen är jag fascinerad av mytologiska berättelser, inte minst de nordiska. Därför blir jag väldigt nyfiken på Katarina Harrison Lindberghs nyligen utkomna Nordiska Gudasagor. Här finns de allihop, Ymer, Bure, Oden, Loke, Balder, Freja och alla de andra. Den börjar med den fornnordiska skapelseberättelsen och fortsätter sedan med gudomliga äventyr och rackartyg.
När den kommer på posten blir jag glad, det är en nätt liten bok med en, i mina ögon, väldigt vacker jacka. Men när jag läst en stund känner jag en stigande frustration, och jag finner mig googla efter vilken åldersgrupp boken egentligen vänder sig till. Det står förvisso redan på förlagets hemsida att texterna är omarbetade och lättlästa, men jag hade inte riktigt förväntat mig att de skulle vara fullt så lättlästa. Däremot hade jag, märker jag, förväntat mig att sagorna skulle komma med någon typ av kommentar till respektive saga; även om Katarina Harrison Lindbergh till skillnad från sin make Dick inte är historiker så har hon ändå studier i både historia och nordiska språk bakom sig. Jag hade helt enkelt väntat mig lite mer, och lite besviken blir jag.
Men betyder detta då att boken är ett slöseri med både papper och tid? Nej, absolut inte.
Att en bok är lättläst är inte per definition något dåligt; Nordiska Gudasagor har med sitt okomplicerade språk och korta kapitel potential att locka vuxna som tycker att tiden inte riktigt räcker till att läsa, men gärna vill göra det ändå. Den är också en bra present till ungdomar som tror att Thor och Loke är Marvel-karaktärer. Som någon som återkommande är behjälplig i ett digitalt projekt som syftar till att i små doser lära nyanlända svensk historia tänker jag också att den är perfekt för den som läst svenska som andraspråk ett tag och är nyfiken på den gamla mytologin i det nya landet.
Så boken har absolut en läsekrets att se fram emot. Men när blir det då en bok man kan både ha och mista? Det är när berättelserna inte är nya bekantskaper, och man kanske som undertecknad redan har både Snorres Edda och Den poetiska Eddan stående i bokhyllan. Men det kriteriet lämnar med stor sannolikhet en stor grupp som kommer att ha glädje av Katarina Harrison Lindberghs nya bok.
—
Camilla Johansson
