Estrid Sigfastsdotter – vikingatida kvinna

Inlagd av Kulturdelen Krönika söndag, juli 18th, 2021

En av de vikingatida kvinnor som levt kvar genom det årtusende som gått sedan män och kvinnor styrde sina drakskepp mot nya mål och runstenar restes bland annat till minne av de som inte kom hem igen, är Estrid Sigfastsdotter.

Att med absolut bestämdhet säga något om en person som levde för så länge sedan är svårt, men med arkeologiskt detektivarbete har hennes liv pusslats samman. Någon gång mellan 1020 och 1080 levde hon i Broby bro i vad som skulle komma att bli Täby kyrkby i Uppland. Hon föddes på gården Snåssta i Makim som dotter till den inflytelserike stormannen Sigfast, en av kung Olof Skötkonungs närmsta män. Möjligen var hon också guddotter till drottning Estrid, gemål till Olof Skötkonung. Som var praxis giftes hon bort redan i tidiga tonåren med Östen, tillsammans med vilken hon kom att bo på Såsta gård vid Broby bro och tillsammans fick de flera barn, men det är endast namnen på fyra söner som överlevt historien; Gag, som dog som barn, Ingefast, Östen och Sven. Det finns naturligtvis ingen möjlighet att veta hur det äktenskapliga livet var för Estrid och Östen, men en slutsats man kan dra är att hon som dotter till en framstående man så hade hon en status som följde henne in i livet som fru. När Östen sedan dog, så reste Estrid en sten över honom med texten ”Estrid lät resa stenar efter Östen, sin man, som drog till Jerusalem och dog borta i Grekland.”. Östens resa var dock inget vikingatåg, familjen var kristen och han begav sig på pilgrimsfärd, möjligen tillsammans med Estrid, för att aldrig återvända, och lämnade Estrid som då bör ha varit cirka 30 år och ensam mamma till flera barn.

Estrid gifte snart om sig, denna gång med änklingen Ingvar som hon fick fler barn med, nu boende på hans gård I Harg, Skånela socken. Cirka 20 år efter Östens död dog även Ingvar och Estrid blev änka igen: Denna gång flyttade hon dock tillbaka till Såsta och sonen Ingefast. Man får anta att det var efter Ingvars död som Estrid själv beslöt sig för att företa en pilgrimsresa, och i Benediktinerklostret i Reichnau, beläget på en ö i Bodensjön, finner vi spår efter henne. Till skillnad från hennes första make Östen kom Estrid hem igen, och slutfasen av sitt liv ägnade hon åt att förbättra infrastrukturen i hemområdet. Vägar anlades och broar byggdes på uppdrag av henne. Förutom de runstenar hon själv själv lät resa för maken Östen och den unga sonen Gag så finns hon omnämnd på ytterligare fyra stenar. När Estrid dog var hon en för tiden gammal kvinna, förmodligen över 60 år gammal.

Men historien slutar inte med Estrids död. 1995 skulle en ny väg byggas i Täby, och vid stenarna över Östen och Gag hittades tre gravar; en vuxen man, en vuxen kvinna och ett barn i 10-årsåldern. I kvinnans grav hittade man föremål som visar att hon var betydande, och hade status i sin samtid; vikter som antyder att hon var en aktiv affärskvinna, en nyckel och ett smyckeskrin som visar att hon hade dyrbara föremål att låsa in. Vem pojken var har inte kunnat etableras, men arkeologer tror att kvinnan var Estrid och mannen hennes första make Östen. Estrids skelett var välbevarat och som hon förmodligen gjorde under sin levnad fångade hon nästan 1000 år senare återigen sin omgivnings uppmärksamhet.

—

Camilla Johansson, journalist