Konsert: Kajsa Grytt

Kajsa Grytt, ensam med gitarr

Plats: Växthuset, Örebro

Tid: Fredag, 21/1

———

När Kajsa Grytt som extranummer tolkar Dolly Partons hitlåt ”Jolene” ensam med elgitarr tydliggörs hennes säregna musikaliska uttryck. Det är som om hon destillerar fram svärtan i den medryckande popsången med sin spruckna, gälla stämma och sitt kraftfulla dramatiska utspel när hon nästan skriker ”I´m begging of you, please don’t take my man”.

En solokonsert med Kajsa handlar ofta om ifall hennes lite trasiga stämma ska orka att bära låtarna eller inte, det förefaller ibland som att hon tar sig i land med ett nödrop, och inte sällan sitter jag och önskar att hon hade haft ett band vid sin sida för att skapa mer dynamik och variation i det musikaliska uttrycket. Inte minst när hon i mellansnacket berättar om gitarrarrangemangen på nya albumet En kvinna under påverkan*, som släpps i mars.

– Det är svårt att härma Jari Haapalainens riff. Det är helt fantastiska gitarrskogar som han har gjort, säger Kajsa.

Så sent som någon halvtimme före konserten var det tyst som i graven inne på Växthuset. Det brummande ljudet från kylskåpet kändes öronbedövande. Några enstaka sällskap satt och konverserade lågmält och vid baren köade ytterligare några gäster för att köpa räkmackor, bakade potatisar, öl, vin eller te. Den strama och kontrollerade atmosfären och långborden som fyllde utrymmet mellan baren och scenen förde tankarna till en kyrka eller kanske konferensanläggning.

Men när Kajsa steg upp på scenen iförd ett gråsvart batikliknande linne och svarta stövlar, kopplade in elgitarren och spelade upp en film vid namn Östra Kajen, som handlar om en flicka som flyttas mellan olika familjehem och blir prostituerad vid 16 års ålder, var det som att någonting gick sönder, som om det slog upp en gnista som brände ett hål genom den präktiga fasaden. Kanske sätter Kajsa själv senare under kvällen ord på hur stämningen förvandlas inne i Växthuset i låten ”Är vi på väg hem” från 2003: ”Det är skönt att släppa taget, och visa allt.”

Östra Kajen är sista spåret på fullängdsskivan Brott och Straff från 2006, där låtarna är baserade på texter skrivna av interner på kvinnofängelserna Färingsö och Hinseberg. Ett av de starkaste ögonblicken under fredagens konsert var när Kajsa spelade låten ”Vad har jag gjort” som utgår från ett brev som Jim Blomqvist skrev i tonåren till sin mamma Lena när hon satt i fängelset. Kajsa gör en gripande version av sången och sjunger med desperation i rösten om pojken som upplever att hans mor har svikit och övergivit honom:

”Vad har jag gjort för att känna denna smärta, är det ett straff för någonting jag gjort. Var finns bitarna av mitt krossade hjärta, jag står och stampar vid himmelens port. Vad har jag gjort för att känna denna kärlek, till henne som inte ens gav mig en blick, varför känns sorgen jag bär så för jävlig, jag bad till Gud för en mor jag aldrig fick …”

När låten klingat ut berättar Kajsa att hon har mejlkontakt med Jim, som nu blivit 22 år och har fått ordning på sitt liv.

– Det kanske kan vara skönt för er att veta att nu är han en lycklig man.

Ett annat starkt ögonblick under konserten är när Kajsa Grytt för första gången reciterar Sonja Åkessons långa dikt ”Självbiografi (replik till Ferlinghetti)” live. Tolkningen ingår i ett album med olika tonsättningar av Åkessons dikter som mottog en grammis tidigare i veckan. Kajsa Grytt möter texten mitt i dess djupaste smärta, men den lågmälda förtvivlan som genomsyrar dikten blir i punkikonen Grytts tolkning snarare högljudd och larmig. När jag lyssnar till Kajsas recitation är det som att jag ser två upproriska kvinnliga poeter från olika generationer fatta varandras händer därinne i Växthuset.

Kajsa spelade också ett antal låtar från den kommande plattan. Den som gjorde omedelbart intryck och också mottog mest respons från publiken var den intensiva up-tempolåten ”Allt faller”, som också finns att höra i en riktigt stökig rockversion på Kajsas hemsida.

Kanske bjöds besökarna på Växthuset i fredags på en försmak av en vår som kommer att gå i Kajsas tecken. Förutom skivsläpp väntar även utgivning av självbiografin Boken om mig själv i april. På Norstedts hemsida står följande textutdrag att läsa om sångerskan och låtskrivaren som började sin musikerbana i punkgruppen Tant Strul för 30 år sedan.

”Vad skulle någon ha Historien om Kajsa Grytt till? Denna spretiga människa som aldrig riktigt får kläm på livet. Som simmar och simmar och bygger och bygger men som hamnar längre och längre bort från den där gröna vackra ön och som alltid får lust att bygga på ett annorlunda sätt, för att det vore vackert och kunde funka men som därför spikar lite snett eller gör nåt spännande, irriterande och snyggt men väldigt icke-funktionellt så att hela huset rasar och hon måste börja om från början igen. Vad kan du lära dig av henne? Kanske konsten att undvika en karriär. Eller konsten att ha kul och överleva.”