CD: Moderen av Carl Nielsen

Inlagd av Sten Wistrand Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor onsdag, juni 24th, 2020

Carl Nielsen: The Mother (Dacapo/Naxos). Speltid: 71´27.

Adam Riis (tenor), Palle Knudsen (bariton), Danish National Vocal Ensemble, Philharmonic Choir, Odense Symphony Orchestra, Andreas Delfs (dirigent)

Betyg:

 

Många länder bär med sig något nationellt nederlag som man vårdar ömt och ibland aggressivt. Ungrarna har slaget vid Mohács 1526 och serberna slaget vid Kosovo Polje 1389, Sverige har sveket vid Sveaborg 1808 och danskarna debaclet vid Dybbøls skansar den 18 april 1864. På en timme krossade preussiska trupper det danska försvaret, vilket ledde till förlusten av hertigdömena Slesvig och Holsten och därmed 40% av Danmarks befolkning. Sveaborg torde engagera få svenskar idag, men Dybbøls skansar kan nog ännu skava något i Danmark. För bara några år sedan visade dansk TV en omdiskuterad dramaserie, den dyraste i landets historia, kallad 1864. Enligt manusförfattaren och regissören Ole Bornedal var det inte bara en krigsserie utan en serie om ”den danska folksjälen, på gott och ont”.

En god sak kom i alla fall ut av det hela, nämligen Herman Bangs underbara roman Tine (1889), som utspelar sig under dansk-preussiska kriget och där nederlaget vid skansarna har sin betydelse. Och faktum är att Carl Nielsens musik till skådespelet Moderen inte heller hade kommit till om danskarna segrat vid Dybbøl.

Man kan säga att Danmark fick sin revansch efter första världskriget när Europas gränser ritades om. En folkomröstning i södra Jylland gav klart besked: i Nordslesvig (Sønderjylland) ville man tillbaka till Danmark medan övriga föredrog att förbli i Tyskland. Och så blev det. Och så är det än idag.

Den nya gränsen började gälla den 15 juni 1920. Återföreningen firades stort, och Det Kongelige Teater i Köpenhamn ville ge en festföreställning. Man engagerade diktaren Helge Rode för texten och lyckades till sist övertala en något motvillig Carl Nielsen att skriva musiken. Han hade just börjat på sin femte symfoni och hade ingen större lust att ägna sig åt annat för tillfället. Men till sist ändrade han sig, och den försenade premiären kunde äga rum den 30 januari 1921. Succén var given.

Musikaliskt är vi långt från den modernistiska femte symfonin. I Moderen är Nielsen på sitt älskligaste humör och knyter an till danska folkmelodier, antingen han citerar dem eller skriver egna i samma stil. Och det var i Moderen som hans kanske mest spelade stycke dök upp för första gången, nämligen ”Dimman lättar”. Men det kompletta partituret trycktes först 2007, och sedan har det alltså dröjt till detta jubileumsår innan en komplett inspelning blivit av. Uppdraget har gått till Odenses symfoniorkester som leds av den tyske dirigenten Andreas Delfs. En försoningsgest?

Musiken är rikt varierad. Förutom de folkliga och ack så yndigt danska melodierna citeras inte bara den danska nationalsången utan även den franska, engelska och amerikanska (entente-makterna som möjliggjorde gränsrevideringen efter världskriget) – och så dyker det upp en charmig ”grammofonvals” för piano. Skådespelsmusik kan ju innehålla lite av varje. Men tro inte att detta är sekunda Nielsen eller något slags rörigt hopplock. Musiken till Moderen är underhållande och till synes gjord med stor och innerlig kärlek. Så om någon frågar när Nielsens musik låter bäst lyder svaret: Hvergang!

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.