Hem » Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Verk för pianotrio av Pēteris Vasks

CD: Verk för pianotrio av Pēteris Vasks

Pēteris Vasks: Works for Piano Trio (Lonely Angel; Episodi e canto perpetuo; Plainscapes) (Ondine/Naxos). Speltid: 62’05.
Trio Palladio (Eva Bindere, violin; Kristina Blaumane, cello; Reinis Zariņš, piano)

Betyg: 

Om jag skulle ha presenterats Pēteris Vasks’ pianotrio Episodi e canto perpetuo utan att veta vad det var skulle jag antaglien ha gissat på något av Olivier Messiaen. Och framme vid de satser som har beteckningen “Burlesca” hade jag nog varit rätt övertygad om att jag gissat rätt. Vem annars arbetar med en sådan särpräglad rytmik? Men så kommer de avslutande satserna och ställer till det. Här finns ibland ett drag av Allan Pettersson. Men det är alltså letten Pēteris Vasks som står bakom denna både eteriskt vackra och otroligt intensiva, nästan gastkramande, musik. Men man blir ju inte förvånad när det av skivkommentaren framgår att verket är dedicerat till just Messiaen och inspirerat av hans Kvartett för tidens ände.

Pēteris Vasks. Foto: Ondine Records

Skivan rymmer även Plainscapes (2002, 2011) och Lonely Angel (1999, 2019). De tre verken illustrerar tydligt Vasks utveckling mot allt större lugn och harmoni. Änglamusiken är en 15 minuter lång och svindlande vacker meditation som ursprungligen skrevs för stråkkvartett. Även Plainscapes finns i en tidigare version, då för kör, violin och cello. Musiken är inspirerad av det flacka landskapet i södra Lettland, där, för att citera Vasks, “stjärnhimlen fortsätter ändå ned till horisonten”. Han beskriver det som att man “fysiskt vill omfamna det som inte går att omfamna”. Det är den omfamningen han vill uttrycka i musik.

Pēteris Vasks har jämförts med tonsättare som Giya Kancheli, Valentyn Silvestrov och Arvo Pärt. Det är begripligt, med viss tvekan när det gäller Pärt. Alla har en dragning till det transcendentala och andliga dimensioner. Det kan ha sina musikaliska risker, och det är inte alltid som Vasks lyckas behålla mitt intresse som han gör i till exempel violinkonserten Distant Light och en del körverk. Men de tre verk som presenteras på detta album hör definitivt till de riktigt angelägna och visar dessutom bredden i hans skapande. Det blir inte sämre av att lettiska Trio Palladio, en för mig ny bekantskap, spelar så övertygande man bara kan begära.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion. 

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree