Sommaren med Asllani

Inlagd av Dixie Ericson Dixit måndag, juli 29th, 2019

Daggen faller när natten är som tystast. Det gäller i högsta grad för värmeböljans Dalarna. Där morgonluften är så fuktmättad att det uppstår optiska fenomen över Oresjöns yta. Den motsatta strandens bebyggelse och skog ter sig närmare än eljest. I morse kunde jag vinka åt en dimskugga av mig själv, som på någon mystiskt sätt projicerades ovan sjöytan av solljuset som jag hade i ryggen. Den vinkade betryggande nog tillbaka.  Gräsmattan känns som siden under fotsularna. Det är snart  dags att summera sommaren 2019 som ser ut att sluta i en kort och intensiv värmebölja.

Jag skrev inte en rad om årets fotbolls-VM i Frankrike, när det begav sig. Det ska inte tolkas som någon likgiltighet inför  evenemanget eller det svenska landslaget. Tvärtom svenskorna under förbundskapten Peter Gerhardsson gjorde ett lysande VM. Utfallet blev ett brons med mersmak. Sverige borde faktiskt ha vunnit över Holland i semifinalen, sett till antalet målchanser. Millimetrarna var verkligen inte på lagets sida. Nilla Fischer hade en insides stolpträff, där flera svenskor högg på returen.men bolluslingen rullade retfullt förbi dem. Jag är rätt övertygad om att Sverige hade kunnat ge USA en riktig match i finalen trots att laget inkasserat en förlust mot amerikanskorna i gruppspelet. I alla fall mer bekymmer än holländskorna åstadkom.

Jag har alltid gillat Kosovare Asllani och hon var suverän i ett svenskt lag som genomgått en generationsväxling på flera platser. Jag hyllar också veteranerna Nilla Fischer och Caroline Seger. Så nyttiga för laget. Och det var härligt att se Stina Blackstenius offensiva löpningar. Men som sagt Asllani var outstanding. Hon var skicklig och tuff i närkampsspelet, jobbade kopiöst, var vass i avslutningarna och serverade lagkamraterna smörbollar. 

Under min tid som en i teamet av pressvärdar i ÖSK såg jag Peter Gerhardsson i aktion på presskonferenserna, då som tränare för Häcken. Alltid välformulerad, lugn och sportslig. Jag tror att landslaget har en ljus framtid, men det betyder inte per automatik att damallsvenskan har en lika ljus framtid att vänta. Allt fler svenska toppspelare kommer att söka sig utomlands eftersom flera europeiska storklubbar verkar vilja satsa på damfotbollen. Det är spelarna väl unt. Asllani har brutit sitt kontrakt med Linköping och har storsatsande Real Madrid som ny klubbadress. Men detta VM vittnar om ett brett publikt genombrott för damfotbollen.

Jag tackar det svenska laget för den fotbollsfebertopp som förgyllde sommaren för mig. Otyget VAR, videogranskningsjustisen, har dessvärre kommit för att stanna och hotar att ta över allt mer av domarens makt. Mera därom vid ett annat tillfälle.

Min livslånga kärlek till  det vackra spelet fotboll har tagit stryk under senare år och slitits ned av trivialiseringen och den miljardrullande kommersialiseringen fläckad av en galopperande reklampest för spelindustrin.  Totalt förljugen, socialt hänsynslös och matchfixningsbefrämjande. Statsmakten är, hur otroligt det än låter, en del av industrin.

Fotbollsindustrin ackompanjeras dessutom av en allt stridare kommenterande medial ordström , där kvaliteten ibland är så låg och språkligt påver att det är outhärdligt att lyssna till den. Uppsnacket är ibland rena snicksnacket. Det finns naturligtvis undantag, men de påverkar inte helhetsintrycket. Lägg därtill den utbredda korruptionen i världsfotbollens toppskikt av ledare.  Rötans vidd och djup är svår att få något grepp om utifrån. Om detta vill ingen tala utom en del modiga journalister. Det är så in i helvete deprimerande att läsa den omfattande litteratur och den granskande journalistik som finns i ämnet. Samtidigt som indifferensen inför problemet är nästan övertydlig.  Alla inblandade verkar sitta stilla i båten. Det verkar vara ett lönsamt medlöperi. 

Hade inte vissa Fifa-exekutiver med sina transaktioner retat upp FBI hade nog dem ökände Fifa-presidenten Sepp Blatter suttit kvar än. Sedan 2015 är han avstängd från all fotboll i åtta år på grund av den stora korruptionsskandalen samma år.

Den framgångsrike svenske fotbollsledaren Lennart Johansson,Uefa-president 1990-2007, som avled tidigare i år, var en hyvens karl med lång erfarenhet som idrottsledare, men hur han förhöll sig till korruptionen och hur aktiv han var att bekämpa den är svårt att säga. Tystnad råder kring sådana ting. Han ogillade Blatter, det framgick med all tydlighet i en intervju som han gav för ett antal år sedan. Men så hade han ju också blivit utslagen av sagde Blatter 1998 i kampen om presidentposten i Fifa. Det var säkert till förfång för Fifa och fotbollen…

Men den verkligt moraliska prövningen ställs fotbollsälskaren inför nästa VM, 2022, som går i Qatar. Ett beslut som stinker av korruption. Detta lilla land med ett bestialiskt styrelseskick respekterar inga mänskliga eller demokratiska rättigheter och har inga skrupler när det gäller att utnyttja sina gästarbetare till bristningsgränsen och däröver. Byggandet av arenorna har redan orsakat flera tusen dödsfall. Det kommer att bli ett VM med kväljande blodsmak, som kommer att kräva enorma ordmoln av cyniskt vitmenade och bagatelliserande pr-kackel för att få bort den värsta blodlukten. Det kommer kanske att funka. Pengar kan göra underverk. 

Jag kämpar fortfarande med att försöka glömma en vidrig bild som satte sig i mitt inre förra årets VM i Ryssland. En tv-glimt av den banala lekfulla gubbiga ondskan när president Putin och Saudarabiens försvarsminister kronprins Muhammed bin Salman gullande med varandra på vip-läktaren…

Först Ryssland, sedan Qatar, arma fotboll!

Dixie Ericson är kulturskribent