CD: Bachs violinkonserter mm med Isabelle Faust
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor torsdag, maj 30th, 2019
Johann Sebastian Bach:.Violin Concertos BWV 1041, 1042, 1052, 1056; Concerto for 2 Violins BWV 1043; Concerto for Oboe and Violin BWV 1060; Trio Sonata BWV 527 och 529; Overture-Suite BWV 1067; Sinfonior. (Harmonia mundi/Naxos). 2 cd. Speltid: 67’15 + 76’34.
Isabelle Faust (violin), Bernhard Forsk (violin), Xemia Löffler (oboe och blockflöjt), Akademie für Alte Musik Berlin.
Betyg:
–
Johann Sebastian Bachs violinkonserter – vilka är de egentligen? Två är självklara, nämligen de som bär numren BWV (som betyder ”Bachs verkförteckning”) 1041 och 1042. Sedan blir det lite knepigare; exempelvis har en del cembalokonserter transkriberats för fiol. Under barocken var det inte ovanligt att återanvända musik och göra diverse olika arrangemang av samma verk.
Så när Isabelle Faust nu kommer med ett Bach-album kallat just Violin Concertos är det inte så självklart vad man får, desto mer som det rent av rör sig om ett dubbelalbum. Det visar sig också rymma lite av varje: fyra violinkonserter, en konsert för violin och oboe och en för två violiner, därtill två triosonator, några sinfonior från olika kantater och så hela Svit nr 2 (här för violin och orkester; vanligen hör man den med flöjt). Av de fyra violinkonserterna är två mer kända som cembalokonserter.
Det finns naturligtvis en rad olika inspelningar av dessa verk, och lite grovt kan man dela in dem i HIP och andra, där HIP står för ”Historically Informed Performances”. På svenska talar vi också om ”tidstrogna” tolkningar inspelningar. Det är till den gruppen som nykomlingen sällar sig. Det innebär att Isabelle Faust och Akademie für Alte Musik Berlin i första hand utmanar inspelningarna med exempelvis Alina Ibragimova (Hyperion), Viktoria Mullova (Decca och Onyx), Rachel Podger (Channel Classics), Giuliano Carmignola (Sony) och Monica Hagget (Apex). Det gör hon med den äran. Och det är inte så överraskande med tanke på hennes tidigare och fantastiska inspelningar av Bachs soloverk för violin. Man kan också notera att hon faktiskt konkurrerar med sig själv som hon lät för tjugo år sedan tillsammans med Bach-Collegium Stuttgart (Hänssler Classic). Hon lät bra då också, i snygga men kanske lite mer strömlinjeformade tolkningar.
Faust och hennes Berlin-orkester spelar lätt och luftigt och med bra driv och stuns utan att bli jäktade eller forcerade. Vill man en mörkare och fylligare klang utgör Alina Ibragimova och Arcangelo-orkestern ett härligt alternativ; deras sätt att låta lutan träda fram är också riktigt tilltalande. Det är bara att glädja sig åt två rätt olika men var och på sitt sätt helt övertygande tolkningar.
Att som Faust fylla ut med diverse annan musik än konserterna är på gott och ont. I alla fall den andra orkestersviten känns rätt onödig. Vanligen hör man den med en flöjt i solistrollen, och onekligen gör den sig mycket bättre så än med en violin, hur bra Faust än spelar. Men då detta dubbelalbum säljs till priset av en enda cd så tänker jag att det inte får dra ner helhetsbetyget. Isabelle Faust har åter visat att hon hör till samtidens yppersta violinister, lika hemmastadd i barocken som i klassicismen, romantiken och modernismen.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
