CD: Ella lives med Vivian Buczek

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor måndag, april 24th, 2017

Vivian Buczek: Ella Lives (Prophone/Naxos). Speltid: 67’53

Vivian Buczek (sång), Martin Sjöstedt (piano), Niklas Fernqvist (bas), Johan Löfcrantz Ramsay (trummor), Mattias Ståhl (vibrafon), Fredrik Lindborg (basklarinett, tenorsaxofon), Peter Asplund (trumpet, flygelhorn), Karl-Martin Almqvist (tenorsaxofon)

Betyg:

 

Idag den 25 april för exakt 100 år sedan föddes Ella Fitzgerald, även känd som First Lady of Song, Queen of Jazz och Lady Ella. Hon var två år och 18 dagar yngre än en annan lady, nämligen Lady Day det vill säga Billie Holiday. Så det är väl inte så konstigt att de gärna ställs mot varandra. Föredrar man den såriga, bluesiga Holiday eller den elegantare Fitzgerald? Det var nog ingen slump att Wisława Szymborskas favorit var Ella Fitzgerald vars leende lätthet emellertid inte får förväxlas med ytlighet. Men i valet mellan de två kan man ju faktiskt också välja båda.

Till Ellas Fitzgeralds fans hör också den svenska jazzsångerskan Vivian Buczek som med sitt senaste album bringar idolen sin hyllning med elva sånger ur hennes repertoar. Någon kanske undrar om det är så meningsfullt när man ju lika gärna kan lyssna till originalen. Det förstås. Men Buczek är naturligtvis inte så dum att hon försöker kopiera den oförlikneliga. Tillsammans med en trio och en rad gäster gör hon sina egna versioner. Man kan kalla dem modernare, men inte modernistiska. Allt vilar på traditionens grund, och kanske är det trots lite väl respektfullt. Men ingen kan klaga på arrangemangen, svänget och energin.

Martin Sjöstedt (piano), Niklas Fernqvist (bas) och Johan Löfcrantz Ramsay (trummor) är verkligen en fröjd att höra, både tillsammans och i solonumren. Dessutom medverkar en rad ”gästartister”, flitigast Mattias Ståhl på vibrafon, och sätter färg på tillställningen. Fredrik Lindborgs basklarinett och tenorsaxofon får ”Caravan” att klangligt sticka ut, och riktigt lyckad är också duetten mellan Buczek och Peter Asplund i ”Tenderly”.Där smälter röst och instrument ihop på ett spännande sätt.

Att Vivian Buczek har en bra röst vet vi sedan tidigare. Att den sedan saknar Lady Ellas personlighet, den där alldeles egna klangen, det unika uttrycket, är väl inte mycket att säga om. Jag skulle ändå, eller just därför, gärna se att hon vågade mer och faktiskt lade lite mindre vikt vid att det ska låta snyggt. På hennes förra album, Songs of our lives, visade hon i en av sångerna prov på en lite ruffigare och rivigare sida som vore rolig att höra mer av.

__________

Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion