CD: Piano Solos med Martin Hederos
Recension, Skivhyllan, Skivor måndag, februari 27th, 2017
Martin Hederos: Piano Solos (Sally Wiola Music/Playground). Speltid: 46‘02.
Martin Hederos (piano)
Albumet tillgängligt digitalt 17/2 och som cd 10/3 2017.
Betyg:
Han har arbetat med Tonbruket, The Soundtrack of Our Lives, Nina (numera Nino) Ramsby, Sofia Karlsson med flera. Men nu debuterar han soloartist – på Sofia Karlssons Sally Wiola Music. Jag talar om Martin Hedenros. I en intervju säger han sig vara mer intresserad av mat än av musik och prisar Günters korvar, Steams dumplings, Latino Delis ceviche och Söderbergs surdegsbröd. Det rör sig om matställen i Stockholm, där värmlänningen numera bor. Men vad bjuds på detta album? Inget som får mig att tänka på korv eller ceviche, dumplings eller surdeg i alla fall. Snarare en kopp stilla glödande te med rök som sakta stiger medan man kurar skymning.
Piano Solos består av elva spår, delvis komponerade, delvis improviserade – men det är inte helt lätt att avgöra vad som är vad. Man kan lite löst genrebestämma skivan som europeisk jazz, men musiken kan också beskrivas som lyriska stycken eller nocturner. Hederos är lågmäld och eftertänksam, melodisk och lite melankolisk, försjunker gärna i olika stämningar och skapar en rofylld atmosfär. Nordiskt vemod? Ibland kanske. Men lika gärna franskt. Debussy gör sig understundom påmind i klangerna, och inledningen till ”De andra alternativen” ligger nära Ravel. Det händer också att jag lite vagt får Janáčeks pianomusik i tankarna. Och så kan man associera till den franske jazzpianisten François Couturier och kanske till Aaron Parks och den Keith Jarrett som spelat in The Melody at Night, With You. Eller också bryr man sig inte om att associera alls. Hederos är ändå först som sist Hederos, och Piano Solos är en i bästa mening mycket angenäm skiva.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
