Essäer: Ansiktet i månen

Inlagd av Kulturdelen Bokhyllan, Facklitteratur, Recension lördag, januari 28th, 2017

Fredrik Lång

Ansiktet i månen

Förlaget.

Senast jag läste den finlandsvenske författaren Fredrik Lång var för tio år sedan, närmare bestämt boken Hålla hus (Schildts); ett antal personliga, löst sammanhållna texter kring temat förlust, där alltsammans utgick från den bokstavliga förlusten av ett hus i Esbo där han tidigare bott med familjen men som nu hade köpts in av kommunen för rivning. Jag läste till att börja med boken som ett sorgearbete men tyckte efterhand att författaren fuskade bort känslorna och förlorade sig i en plottrig textpyttipanna dominerad av lättköpta aforismer (”ifall livet är en teater kan man inte annat än fördöma regin och berömma scenografin”).

Nu har jag läst hans senaste bok, Ansiktet i månen, med underrubriken ”teologisk-filosofiska essäer”, där Låmg söker påvisa att två motsatta mentaliteter, den judiska respektive den antika-grekiska, blandades i kristendomen och att dualismen fortlever in i dagens samhälle.

Fredrik Lång har även i tidigare verk gjort idéhistoriska och filosofiska utflykter åt diverse håll. I sin licentiatavhandling, När Thales myntade uttryck (1982), skrev han för övrigt också om antikens filosofi.

Fredrik Lång skriver i förordet till sin nya bok: ”För många år sedan, när jag var 30 eller 31 år gammal, fattade jag ett övermodigt beslut. Jag skulle skapa ett filosofiskt System. Jag hade förläst mig på Hegel och var övertygad om att endast inom ramarna för tillvaron behandlad som sprungen ur sitt historiska djup och sedd som en totalitet, kunde varje enskild tankeströmning eller estetisk stil eller moralisk hållning framställas i sin rätta dager.”

Systemet (inte att förväxla med den svenska motsvarigheten till Alko!) var ämnat att utkomma i tre delar: en epistemologi, en estetik och en etik. Del två fann dock ingen förläggare: den gav Fredrik Lång slutligen ut på eget förlag. Därefter var han nära att ge upp, eftersom han, som han skriver i förordet, inte hade fått ”en enda seriös respons” på del 2; men slutligen kunde han inte kväva lusten att skriva även del 3 – och nu föreligger alltså även denna i bokform.

Säga vad man vill, men envis är han, denne författare! Och ambitionerna med det nya verket är heller inte futtiga – eller för att återigen citera förordet: ”Bokens syfte är att undersöka förhållandet mellan sätt att leva och sätt att tänka över livet.” Fredrik Lång passar också på att utdela några rallarsvingar åt samtidens förfall inom humaniora – exempelvis denna hurring: ”Tyvärr ingår historisk kunskap inte längre som en naturlig del av allmänbildningen.”

Dylika utfall hindrar honom dock inte från att relativisera även den egna utgångspunkten för skrivandet: ”naturligtvis är också hela mitt så kallade projekt hopplöst. För jag kan ingen grekiska, inte latin, och naturligtvis inte heller någon hebreiska eller armeniska. Jag är fullständig amatör på alla de områden jag behandlar. Om det på en del ställen verkar annorlunda beror det på all den hjälp jag fått av andra.”

Detta är ju en uppseendeväckande bekännelse; knappast ägnad att inge läsaren förtroende för det läsäventyr som väntar.

Fredrik Lång är inte bara ambitiös (det framgår verkligen av bokens vindlande resonemang) utan också synnerligen djärv: att utifrån tesen om judarnas offermentalitet och de antika grekernas frihetssträvan försöka teckna en idéhistorisk bild med giltighet än i dag – det kan inte betecknas som annat än ett våghalsigt försök att utifrån en enkel dualism tro sig skissa huvuddragen av något slags västerländsk mentalitet.

Djärvt snarare än intellektuellt övertygande – så blir mitt slutintryck efter att ha följt med på dessa lite spretiga strövtåg i västerländsk idéhistoria.

—

Björn Gustavsson