Hem » Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: City of Future med Yale Strom & Hot Pstromi

CD: City of Future med Yale Strom & Hot Pstromi

YaleYale Strom & Hot Pstromi: City of the Future: Yiddish Songs from the former Soviet Union (ARC Music/Naxos). Speltid: 72‘35.
Yale Strom (violin), Jeff Pekarek (trumpet, gitarr), Norbert Stachel (saxofon mm), Peter Stan (dragspel), Elizabeth Schwartz (sång), Judy Bressler (sång), Tripp Sprague (saxofon), Vira Lozinsky (sång),  Duncan Moore (trummor) m.fl.

Betyg:

betyg-3

 

I sekelskiftets Ryssland rasade pogromerna och många judar fann för gott att fly landet och söka sin lycka i Amerika. Med sig tog de också sin musik, klezmern. Men efter Dave Taras och Naftule Brandwein började den glömmas bort även om en och annan ton smög sig in hos judiska swingmusiker som Benny Goodman och Artie Shaw (född Arshawsky). Den stora renässansen kom på 1970-talet med Andy Statman och band som Klezmorim och Klezmer Conservatory Band.

Klezmermusiker spelar vid ett bröllop i Ukraina 1925.

Klezmermusiker spelar vid ett bröllop i Ukraina 1925.

För de judar som blivit kvar i Ryssland kunde nog revolutionen 1917 åtminstone delvis te sig hoppfull. Nu skulle det inte finnas plats för rasism och alla skulle vara medborgare på lika villkor. Inom kulturen skulle också de nationella särdragen uppmuntras och det skapades teaterscener, som Moskvas statliga judiska teater, där man spelade på jiddisch. Men någon egentlig konstnärlig frihet var det ju inte tal om, och snart kom den vägledande devisen att lyda: ”socialistisk till innehållet, nationell till formen”. Med tiden utvecklades en rätt ytlig folkloristik med ideologiska förtecken.

Bland dem som var verksamma inom den judiska teatern och musiken hittar vi Shmuel Vladimirovitj Polonskij, född 1902 i Ukraina i ett hem fullt av musik. Efter revolutionen 1917 tjänstgjorde han tre år i Röda armén och kom sedan att leda diverse musikensembler och körer. Och så komponerade han sånger. Far yugnt heter en samling som kom ut 1931, en jiddischtitel som helt enkelt förkunnar att detta är sånger för ungdomen. Det är inte så konstigt, då man kan tala om något av en ungdomskult i det unga Sovjetunionen.

Yale Strom & Hot Pstromi

Yale Strom & Hot Pstromi

Yale Strom har varit verksam som musiker i nu snart fyra decennier men är också en ledande kännare av klezmermusiken och dess traditioner. Så det faller sig naturligt att det är han som letat fram Polonskijs sångbok och tillsammans med sitt band spelat in ett urval av sångerna. Om musiken anknyter till klezmertraditionen så förhärligar orden det nya samhället precis som den gängse ideologiska poesin från samma tid. Det är unga gossar som bygger landet och som rödarmister vaktar dess gränser. Det är unga flickor vars flitiga arbete vid symaskinen bara avbryts av anföranden om Komintern på klubbrummet. Det är utopin om framtidens stad där alla är lyckliga och jämlika och där Människan har besegrat Naturen. Det är hyllningar till Komsomol och Sovjetmakten och Oktober(revolutionen) och kollektivjordbruket och fabriken. Och jodå, den obligatoriska traktorn finns också med. Alla är optimistiska och tacksamma och glada – med undantag för en lamentation över Lenins död där alla gråter.

I skivkommentaren skriver Strom att en sång som ”Röda armén” senare bidrog till att rädda oss från fascismen. Må det. Men det var också sånger av det här slaget som ackompanjerade den stora terrorn. Polonskij dog 1955, två år efter Stalin, och tycks inte bara ha undgått nackskott utan även fängelse och läger.

Som projekt är albumet City of the Future onekligen spännande genom att visa en tämligen okänd och kommunistiskt propagandistisk sida av jiddischkulturen i Sovjetunionen. Sedan är det väl så att Yale Strom & Hot Pstromi trots allt inte hör till de musikaliskt mest spännande klezmerkapellen, och jag saknar också mer personliga röster bland sångarna. Det är lite synd, även om det möjligen ger ett ”autentiskt” intryck. Men det finns undantag. I ”Breeder nit gedayget” (Bröder, oroa er inte) får framförandet sålunda en intensitet som verkligen griper tag. Men självklart är det en skiva som måste välkomnas av alla som intresserar sig för den här epoken.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree