CD: Trees of Light med Anders Jormin, Lena Willemark och Karin Nakagawa
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor fredag, maj 29th, 2015Anders Jormin, Lena Willemark, Karin Nakagawa: Trees of Light (ECM/Naxos). Speltid: 56’40.
Ander Jormin (kontrabas), Lena Willemark (röst, fiol, viola), Karin Nakagawa (25-strängad koto)
Betyg:
Det börjar mycket anslående med ett solo av Karin Nakagawa på koto. Sedan kommer Anders Jormins kontrabas in – hur snyggt som helst. Och så Lena Willemarks röst. Man anar att det kan bli något extra.
Koto är ett av de instrument som bär upp den traditionella japanska konstmusiken. Det ser ut ungefär som en långsmal cittra, och antalet strängar kan variera avsevärt. Av äldre träsnitt och foton att döma brukade det spelas sittande på golvet och gärna av en kvinnlig musiker. Strängarna slås an med ett slags plektrum som appliceras på tumme, pek- och långfinger. Kotons mångskiftande möjligheter såväl rytmiskt som klangligt gör att instrumentet kan fungera i alla möjliga sammanhang, på senare tid även inom rockmusiken. Och nu är det alltså dags att låta japansk tradition möta jazz och svensk folkmusik, kontrabas, fela och älvdalsmål. För musiken på Trees of Light svarar hela trion, dock med viss betoning på Lena Willemark. Om det är hon som även skrivit texterna framgår inte, men det förefaller troligt.
Inte minst slås man av den effektfulla kontrasten mellan den mjuka och mörka basen och den ljusare och distinkta koton som växlar mellan klangkaskader, regnande toner och rytmisk pregnans – allt exponerat i till exempel de suggestiva ”Krippainggler” och ”Lyösfridhn”. Albumets mer visartade bidrag är förvisso också fina men kanske inte lika intressanta. Som helhet är Trees of Light ett fascinerande album som dessutom exponerar kotons rikedom som instrument. Mötet mellan svenskt och japanskt skapar nya klanger och uttryck. Samtidigt som det är nytt och spännande känns det alldeles självklart.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion