TV-serie: The Americans säsong 2
Film & TV, Recension, Tv-serie tisdag, april 28th, 2015The Americans säsong 2
TV, Drama USA, 2014
Skapare: Joe Weisberg
Medverkande: Keri Russell, Matthew Rhys, Noah Emmerich, Annet Mahendru, Margo Martindale mfl.
Längd: 606 minuter
Betyg:
— — —
Det är inte det enklaste att följa upp en stark debutsäsong med ett lika lyckat, eller i vissa fall bättre, andra år. Helt ovanligt är det dock inte. Under de senaste åren tycker jag många serier lyckas växa om de får hålla på ett tag. Det är som om de någonstans vet att en viss kvalitetsnivå krävs i den enorma sjö som faktiskt utgörs av bra, eller riktigt bra, TV i dagens klimat. Det duger helt enkelt inte att sjabbla bort intrigen, för då kommer de kräsna tittarna fly och söka sig till grönare ängar istället. Det kanske inte gäller de allra största serierna, Game of Thrones och The Walking Dead kommer med största sannolikhet alltid har galna tittarsiffror, men för de “mindre” och inte lika publikt populära serierna är detta A och O.
Det amerikanska TV-nätverket FX har de senaste åren vuxit fram som den kanske starkaste konkurrenten till den tidigare mer eller mindre ensamstående producenten av kvalitets tv-drama – HBO. Ett av deras starkaste kort under vårsäsongen 2013 var serien The Americans. Serien tog kritiker (och mig) med storm, när den lyckades både övertyga och fängsla med sin skildring av ett ryskt spionpar i en amerikansk förort på 80-talet. Det kan låta som en skör tråd till intrig att dra långt, men skaparen Joe Weisberg och hans crew visar att serien mycket väl håller för mer än en säsong, och att det finns många nivåer av den här berättelsen att fokusera på och belysa.
Säsong två fortsätter mer eller mindre där vi lämnades i säsong ett, även om insatserna höjs kraftigt redan i säsongens inledande avsnitt. Ett annat spionpar avslöjas och mördas brutalt. Philip (Matthew Rhys) och Elizabeth (Keri Russell) blir givetvis nervösa till följd av detta och tvingas att ta ännu större risker för att inte deras identiteter ska avslöjas. Något som naturligtvis skulle leda till katastrofala följder.
The Americans starkaste kort är dess förmåga att med till synes små medel vrida upp en tät stämning som inte riktigt liknar något annat som jag sett i modern TV. Inte för att det inte finns andra spännande serier, men de gör det i regel inte lika subtilt och snyggt som det görs i The Americans. Musiken finns där som en nästan krypande bakgrund till den charmigt murriga färgton som präglar serien. Den används också ofta för att skruva upp atmosfären från ett slags lugn till en påtaglig intensitet som griper tag i en som tittare och naglar fast en ända till eftertexterna rullar.
Mycket har sagts, och kommer att sägas, om denna “gyllene” ålder av TV som vi nu lever i. Vissa menade på att den skulle dö ut i och med att Breaking Bad tog slut, men det kan vi väl förkasta som felaktigt nu med facit i hand. Hur länge den kommer hålla på, och hur länge vi kan skatta oss lyckliga av all den bra TV vi idag kan ta del av, kan man väl bara sia om, om det nu ens behövs. Ett klokare val i mina ögon är att släppa den delen av teoretiserandet och istället bara ta för sig, njuta av hur en serie som The Americans gör det amerikanska 80-talet med ett par spioner i huvudrollen till bland det absolut bästa man kan ägna sig åt just nu.
— — —
David Larsson är redaktör på kultfilmsportalen FromBeyond.se