Osofistikerad kultur

Inlagd av Peter Ekström Krönika måndag, mars 16th, 2015

Hade jag varit engelsman hade jag inte kunnat skriva min bok Okonst. I England finns den nämligen redan. Det vill säga den är naturligtvis mycket engelsk, den har några år på nacken och när jag skrev Okonst hade jag inte läst den.

Men nästan. Just när jag höll på att skriva manuset till Okonst var jag i London. I fönstret till ett antikvariat på Denmark Street såg jag en bok som såg intressant ut. Den hade ett udda utseende och den hette The Unsophisticated Arts. Helt säkert skulle det kunna vara något för mig… Jag gick in och fick bläddra i boken. Innehavaren såg lite ängslig ut och stod hela tiden alldeles intill mig. Jag skymtade vackra illustrationer och förstod att det var en bok jag borde läsa. Men när jag frågade efter priset förstod jag butiksinnehavarens ängslan – 1500 pund. Hur intressant boken än verkade så var inte det pengar jag hade att spendera. Jag fick åka hem från London utan den boken. Och jag fick skriva färdigt Okonst utan att ta del av den.

Jag kollade naturligtvis om det gick att få tag i The Unsophisticated Arts på något annat sätt till något billigare pris. Det var omöjligt, den var mycket sällsynt. De enstaka exemplar som jag hittade var också extremt dyra.

Helt nyligen kunde jag emellertid köpa boken. Den har kommit i nyutgåva. Detta skedde i samband med

att Whitechapel Gallery i London 2013 rekonstruerade en utställning från 1951 som hette Black Eyes & Lemonde. Den gången var den sammansatt av konsthistorikern Barbara Jones, nu var det Simon Costin och Catherine Moriarty som var kuratorer.

Black Eyes & Lemonade var en stor översikt över ett område som på engelska har skiftande namn: Folklore, folk art, popular art eller vernacular art. Alla dessa namn har en lite olika innebörd och Barbara Jones införde paraplybegreppet unsophisticated arts (osofistikerad kultur). I samband med utställningen 1951 publicerades också hennes bok The Unsophisticated Arts i en blygsam upplaga.

Utställningen, som jag missade även i den rekonstruerade versionen, var indelad i olika ämnesområden som: Hem, Födelse-Bröllop-Död, Människans bild av sig själv, Handel och industri. På affischen finns ännu fler ämnesområden uppräknade: Fiskeutrustning, Tobak och snus,

Fröförpackningar, Rörliga maskiner, Music Halls, Godis och kakor, Skillingtryck, Mejeristatyer, Goss-porslin, Karuseller, Dekaler, Plakat, Banderoller, Fyrverkeri, Kungligheter, Medaljer, Cirkus, Affischer, Rosetter, Tändsticksaskar och Begravningsplymer.

En stor del av allt detta var nog gammalt och på utdöende redan på 1950-talet men Barbara Jones höll ögonen öppna för moderna uttryck också.

Barbara Jones föddes 1912 i Croydon, en stad som ligger i Surrey i sydöstra England. Hennes föräldrar var hantverkare och hon fick gå i konstskola. Först i hemstaden och sedan på Royal College of Art i London. Som många andra vid denna tid var hon intresserad av engelsk kultur och dess rötter. Under Andra Världskriget var en av de konstnärer som fick i uppdrag att dokumentera historiska byggnader som riskerade att förstöras på grund av kriget. De bilder som hon då producerade publicerades i boken Recording Britain, 1946-1949.

Hon arbetade som konstnär. Gjorde muralmålningar och många bokillustrationer. Dessutom arbetade hon med barnprogram åt engelsk TV. Hon gav ut ett flertal egna böcker som till exempel Isle of Wight, Follies and Grottoes, Twit and Howlett, Erotic Postcards och Design for Death. Hon dog 1978.

The Unsophisticated Arts består av en lång rad kapital vars innehåll påminner om utställningen Black Eyes & Lemonade. Här kan man läsa om Uppstoppning av djur, Karnevaler, Dekorerade kanalbåtar, Engelska badorter, Flodkultur, Tatuering, Mat, Vaxdockor, Leksaker, Den rustika stilen, Butiksreklam, Festivaler, Buktalardockor, Fyrverkerier, Begravningar, Marionetter, Kasperteater (Punch and Judy Shows) med mera. Det kanske inte är exakt de genrer som jag själv har delat in okonsten i, men bra nära.

Förordet till The Unsophisticated Arts är skrivet av konstnären Peter Blake, en av popkonstens främsta företrädare i England. Det var han som gjorde omslaget till The Beatles album Sgt Peppers Loney Hearts Club Band. Och redan när man är bekant med den skivan så kan man ana vilket djupt samband det finns i England mellan popkultur och ”popular arts” (folkkonst). Han skriver så här:

”Jag blev konststudent 1946 när jag var 16 år. Mina intressen låg åt folkkonsten: Karnevalsdekorationer, typografi, badortssouvenirer. Jag hade turen att ha Enid Marx som lärare på Gravesend School of Art. Hon delgav sin stora kunskap om folkkonst till oss.

Vi inväntade varje ny King Penguin-bok med stor förväntan. Edward Bawdens Life in an English Village kom 1949, och sedan 1950, kom The Isle of Wight av Barbara Jones. Ett år senare publicerades hennes bok Unsophisticated Arts, en skatt av information om folkkonst och samma år utställningen Black Eyes & Lemonade som ingick i The Festival of Britain. Den hölls på Whitechapel Gallery och var organiserad av Barbara Jones och Tom Ingram.

Att samla dessa böcker och att få se så många fantastiska exempel på folkkonst på Black Eyes and Lemonade påverkade stort de målningar som jag har gjort under åren och jag tvivlar inte på att upptäckten av Barbara Jones var en av de viktigaste saker som har hänt mig och hjälpt mig att forma mitt sätt att arbeta.”

Varför boken fått sin titel och behovet av ett paraplybegrepp tas inte upp i detalj. Så här skriver Simon Costin i ett förord i den nya upplagan:

”Men vad exakt var det som hon var kurator för i Whitechapel-utställningen och som hon illustrerade i Unsophisticated Arts? Är det folkkonst? Är det allmoge-konst? Är det popkonst eller särlingskonst? Tom Ingram, medkurator av Black Eyes & Lemonade, kämpade med att finna en användbar definition för konsten som visades i utställningen 1951, och i den ackompanjerande utställningskatalogen skrev Barbara Jones själv att ’vi har inte lyckats hitta en tillfredsställande kort och uttrycksfull definition av folklig konst’.”

Men även om det inte ges någon djupare förklaring tycker jag att begreppet osofistikerad kultur är mycket bra. Det anger både status, ursprung och användningsområde.

Barbara Jones är dock mer intresserad av allt som finns att upptäcka än att kategorisera fynden. Hon är verkligen en entusiastisk upptäcktsresande. Och hon skriver varmt och väl om alla dessa udda ämnen. Det finns också udd och egna åsikter i hennes texter. Men aldrig någon snobbism. Det är med stor ödmjukhet som hon tar sig an det osofistikerade. Så här skriver hon om de små sommarhus som finns längs Themsen:

”Omkring tio fot från vattnets kant reser sig bungalowens veranda. Nära taket sprider de vita pelarna ut sig i ett underligt solfjädersliknande spröjsverk – orientaliskt, art nouveau, jazz eller endast krulligt. Under verandan står stolar i väntan på fint väder, gjorda av väv och trä eller metall eller korg. Det finns också en speciell här, mörkröd sammet med knappar och kohorn, en stor raritet. Här finns också uppradade sådana troféer som motstår vädret och den fuktiga luften: Japanska bronser, zuluspjut, tyska hjälmar och granathylsor, en vas för ormbunkar på en pelare, ett pärldraperi, en enorm porslinssvan.”

Därtill har hon gjort massor av mycket exakta men samtidigt personliga och vackra illustrationer. Det är både teckningar, akvareller och en del fotografier.

Det finns så klart en ton av väldigt engelsk nostalgi i Barbara Jones bok. Det är som om den svunna viktorianska epoken eller sammanhållningen under Andra Världskriget är bilder som aldrig riktigt vill blekna. Men hon har en ordentlig dos saklig nykterhet också, med viss ironi nämner hon krampaktiga försök att konservera gamla seder och hantverk. Denna artificiella folkkonst är inget för henne.

The Unsophisticated Arts är en bok som jag ofta kommer att återkomma till. Full av intressant information, infall och breddat seende. Så bra att Barbara Jones skrev den, så synd att hon inte hann skriva ännu fler böcker.

—

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion

PS. På museet Wellcome Collection i London, ett modernt och spännande medicinhistoriskt museum, hittar jag i referensbiblioteket Barbara Jones bok Design for Death från 1967. Jag har inte tid att läsa ordentligt men jag bläddrar igenom den och läser lite här och där. Den är, liksom The Unsophisticated Arts, en vacker bok. Den är fylld av illustrationer och tycks gå igenom det mesta i världen som har med död och begravning att göra på ett ödmjukt och lustfyllt sätt. Motvilligt måste jag lägga Barbara Jones bok ifrån mig. Det är mycket folk på museet och inte någon riktig ro att sitta och fördjupa sig.