Uccello och syndafloden

Inlagd av Peter Ekström Krönika lördag, november 1st, 2014

I Första Moseboken (kap 6-10) berättas om Noa. Gud har tröttnat på människornas syndiga leverne och säger så här till Noa, den

enda människa han tycker är tillräckligt god:

”Jag har beslutat att göra slut på allt kött, ty jorden är uppfylld av våld som de övar. Se, jag vill fördärva dem tillsammans med jorden. Så gör dig nu en ark av goferträ…”

När Noa har byggt sin ark och fyllt den med ett par av varje djurart så kommer regnet. Endast Noa och de som finns på arken överlever.

Denna bibliska myt är nästan ordagrant hämtad från Gilgamesh-eposet som är författat cirka 2500 f Kr. Det är en myt som har levt länge och som många gånger har fått förnyad aktualitet. Man kunde tycka att om Gud finns så vore anledningarna till en syndaflod ännu större nu än den gången då Noa levde. Vår tids självförvållade klimatförändringar gör dock kanske att vi drar över oss en syndaflod alldeles på egen hand.

Noamyten känns samtida. Detta har bland annat nyligen resulterat i en påkostad film, Noah. Den blev förhållandevis uppskattad trots att den fick kraftiga kalkonvarningar. Inte minst på grund av att en biblisk historia åter igen skulle dras genom Hollywoods dramaturgiska kvarn och att Russell Crowe skulle uppträda med ett stort lösskägg.

Häromsistens var jag i Florens. Jag tittade naturligtvis på mycket konst. Bland annat fick jag tillfälle att se den tredje delen av Paulo Uccellos triptyk Slaget vid San Romano. Dessa tre stora målningar är målade 1440-1450 och är nu spridda i Europa. En finns på National Gallery i London. Den andra finns på Louvren i Paris. Bägge dessa har jag sett flera gånger. Nu fick jag äntligen se den tredje målningen på Uffizierna i Florens. De är, liksom mycket annat som Uccello gjort, väldigt originella – fulla av oväntade konstnärliga lösningar, mystik och teatral dramatik. Trots att Uccello mer än de flesta var djupt fascinerad över centralperspektivets möjligheter så är hans San Romano-målningar märkligt platta. Det är som om detta slag utspelar sig på en mycket grund teaterscen bakom vilken det hänger en fond som verkar ha hamnat där lite av en slump. Bataljen är full av perspektiviska syftningar men har inget som helst djup. Fonden verkar mest utgöras av jaktscener som inte tycks ha med själva slaget att göra. Det hela har något stelt över sig – krig stiliserat till ett schackparti. Ändå är det bland de mest spännande målningar som jag vet.

Paulo Uccello föddes 1397 i Pratovecchio. Han hamnade i lära hos Lorenzo Ghiberti. Han blev konstnär och matematiker. En lärd man så som många av renässansens konstnärer. 1414 blev han invald i Florens konstnärsgille. Han dog 1475.

I det dominikanerkloster som ligger i anslutning till kyrkan Santa Maria Novella i Florens fick Uccello 1439 i uppdrag att måla en serie fresker i korsgången i den del av anläggningen som nu kallas Gröna klostret. Motivet var Noa, syndafloden och arken. Arken förekommer två gånger (inte det enda mystiska i dessa målningar) och det anses vara en symbol för att den katolska kyrkan och den ortodoxa kyrkan försökte förenas vid ett möte i Florens vid ungefär denna tid.

Uccellos Noa-målningar är ovanliga och dramatiska. De innehåller svårtolkade symboler och perspektiviska experiment. Så här skriver Lisa Gerard-Sharp och Christopher Catling i Museums and galleries of Florence om freskerna:

”…de är fortfarande kraftfulla och idémässigt överraskande moderna. Noas ark, till exempel, är inte den traditionella klumpiga båten, utan ett enormt futuristiskt skepp, inte helt olikt en rymdstation i en science fiction-serie. När vindar och regn slår mot jorden målar Uccello en kraftfull vision av en realistisk katastrof, med fiskar som simmar runt drunknade spädbarn och människor som klänger fast i trädgrenar och de sista fläckarna av land.”

Ironiskt nog blev Paulo Uccellos fresker av syndafloden nästan helt förstörda vid den stora översvämningen som drabbade Florens 1966. Då stod Arnos gyttjiga vatten flera meter högt inne i kyrkorna och klostren.

Nu är freskerna sedan många år nertagna och genomgår en restaurering. I en hall nära deras ursprungliga placering kan man se

dem i sitt nuvarande skick. De är grånade och utsuddade. Mycket svagt kan man ana att de alls innehåller stora målningar. Vad motiven är får man gissa sig till. Suggestiva på sitt sätt men endast en blek skugga av vad de en gång var. Restaureringen pågår och planen är att de ska sättas tillbaka på sina ursprungliga platser, men ingen vet när. Det kan handla om årtionden.

Trots deras erbarmliga skick var det spännande att få se Uccellos fresker. Jag kunde gå helt nära och hade dem i ögonhöjd. Tidigare satt de högt upp. Med sin fysiska historia hade de ändå fått något tillbaka som kompensation för allt de förlorat. Det är inte alla målningar av syndafloden som själva också varit utsatta för en.

—

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion