Teater: Molières Tartuffe – snyggt och småtrevligt
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Scen måndag, juli 21st, 2014
Tartuffe av Molière
Teater Nolby
Översättning: Hans Alfredson
Regi: Olle Söderberg
Produktion: Lena och Olle Söderberg
Kostym och rekvisita: Lena Söderberg
Musik: Gunnar Hjorth
Foto. Mats Endermark
Tartuffe: Giovanni Falcone
Orgon: Olle Söderberg
Fru Pernelle: Ann-Marie Johansson
Elmire: Jennifer Ljusterås
Dorine: Lena Söderberg
Mariane: Anna Grundström
Frasine: Anna Lilja
Valere: Johan Nilsson
Damis: Alexander Breivald
Monsieur Loyal (gitarr): Gunnar Hjorth
Gardesofficeren (kontrabas): Mikael Forsberg
Flipote, tjänstefolk och gardessoldater: Angelica Andersson,
Måns Gyngör, Wilma Mossberg och Ylva Karlsson
Tartuffe är bedragaren som med spelad godhet och vältalighet snärjer Orgon och hans familj med öppen gudfruktighet och charm. Orgons moder, Fru Pernelle (Ann-Marie Johansson) som också fallit för den så gudfruktige och gode Tartuffe (Giovanni Falcone) skäller ut sin familj efter noter då de både tvivlar och har genomskådat bedragaren. Så börjar skådespelet och familjens oenighet runt Tartuffe genomsyrar den första akten av tre. Dråpslaget kommer då Orgon bryter sitt löfte om att ge sin dotter till Valere och istället ge hennes hand till Tartuffe, vilket skapar oro och smärta hos de drabbade, men också hos dess omgivning. Som i flera av Molières pjäser så finns en stark och handlingskraftig husa, här gjord av Lena Söderberg. Hon uppmanar till motstånd och får med sig sonen i huset, Damis, frejdigt och sprakande spelad av Alexander Breivald.
Mariane
Alfredsons härliga svängar
Den försmådde fästmannen Valere (Johan Nilsson) spelar martyr medan dottern Mariane (Anna Grundström) brister ut att ”detta kan inte vara sant, hellre gifter jag mig med en gammal tant”, vilket bara är en av Hans Alfredsons härliga svängar i hans översättning. Min favorit är annars Monsieur Loyal, kronofogdebiträdet, när han när han överräcker utmätningspapper till familjen och får kraftiga mothugg av sonen Damis och utbrister ”Jag ser din mule glappa, men jag vill helst prata med din pappa”. Det är fullständigt lysande!
Nåja, en fälla planeras för att avslöja bedragaren Tartuffe som lyckats med att lura av husbonden Orgon, både hus och hem. När han lägger an på Orgons hustru Elmire, spelad av Jennifer Ljusterås, som vanligt på sitt härligt mustiga sätt, så finns kanske en möjlighet att snärja honom.
Teater Nolby bjuder på klassisk teater för sjunde året i följd. Sommarteater hemma på paret Söderbergs gårdsplan. En unik företeelse och en speciell upplevelse. Flera av de medverkande har varit med under flera år uppsättningar. Nya i år Anna Grundström, Anna Lilja och Ann-Marie Johansson. Samtliga tre flyter dock väl in i den rutinerade ensemblen.
Trots regissörsstolen så har Olle Söderberg tagit på sig en ganska tung roll, Orgons. På sitt sedvanligt, lite bullriga sätt gör han den lurade husbonden trovärdig. Hustrun Lena gör den pådrivande husan Dorine. Livfull och med glimten i ögat, som alltid.
Det är Giovanni Falcone som axlar rollen som den skenhelige Tartuffe. Giovanni tillhör de rutinerade i Nolbyensemblen och gör en god insats. Hans tydliga uttryck går från ledsen hund till galen dåre i sin iver att hyckla och bedra.
Commedia dell´arte
Som vanligt har teaterns hovbard, Gunnar Hjorth, skrivit musiken. Denna gång ligger den som en trygg bakgrund under så gott som hela föreställningen. Han gör ett ovärderligt jobb.
Texten är, som sagt, på vers. Jag har redan hyllat Hans Alfredsons finurliga översättning som drar ner flera skratt. Det kärvar kanske lite i början, men snart hittas flytet. Föreställningen andas en nypa commedia dell´arte i sitt uttryck. Kostymen är sprakande fantasifull och dialogen förs ibland direkt till publiken. Det är burleskt och bullrigt, kryddat med viss samhällskritik i enlighet med andan i Molières verk. Denna gång drev han med prästerskapets hyckleri, något som han fick sota för även som död. På grund av denna pjäs vägrade prästerna i dåvarande Paris att begrava honom i vigd jord.
Fru Pernell
I avslutningssången sammanfattas pjäsens sensmoral. Det är hårfin skillnad mellan ond och god och det finns, trots allt, hyggliga människor bland vårt folk, det bor inte en gökunge i varje holk. Därtill bör man inte sparka på den som redan slagits färdigt. En påminnelse om att pjäsen skrevs redan 1664 och inte mycket har sedan dess hänt skickas också med.
Föreställningen är 2 tim 45 min med två pauser, men det känns inte alls för långt. Ta med dig lite myggolja och ett glatt humör. Du kan få en picknickkorg och ett glas vin innan eller i pauserna.
Till sommaren hör friluftsteater. Ta dig till Teater Nolby och upplev en sprakande Molière. 20 föreställningar återstår fram till 16 augusti. Gå in på www.teaternolby.se så får du all fakta.
—
Björn Reimers
