Passningar och efterslängar 27

Inlagd av Dixie Ericson Dixit fredag, juli 18th, 2014

Tyskland är världsmästare i fotboll. Tysklands ekonomi ångar på i ett EU som fortfarande krisar under en yta av påbjuden politisk optimism. Efter beprövade metoder: Ljuset börjar synas i slutet av tunneln. Välståndet väntar runt hörnet. Och Tyskland har Merkel. EU:s politiska playmaker. En enastående politiker som ser till att både defensiv och offensiv fungerar. Det är Tysklands bästa tid just nu.

Det tyska landslaget är ungt, förutom några veteraner som Klose, och har gett det tyska en image av ungdom och fantasi. Förbundskapten Löw är okonventionell både vad gäller tänk och uppenbarelse.
Framgången är självklart inte något slump. Efter bottennappet i EM 2000 beslöt sig tysk fotboll för att bygga fotbollskompetens systematiskt genom att satsa på talangutveckling och säkerställa tillgången på tränare i hela landet.. Och det har man gjort.
Den tyska VM-titeln ger perspektiv på blågults prestationer i VM-kvalet. På bortaplan hämtade vi upp ett underläge med fyra mål med en klar segerchans i slutet. Men tyskarna var i slutänden för starka för oss.

Tyskland vann den resultatmässigt jämna finalen i kraft av sin bättre offensiv, sin speed, sin kraft och sin obändiga anfallsvilja. Nådastöten kom i förlängningen där ungdomarna Schürrle och Götze, båda inbytta, tills sist överlistade det starka argentinska försvaret genom en lysande spelsekvens. Schürrle stormade fram på vänsterkanten och överraskande Mascherano genom att slå ett inlägg i stället för att försöka ta sig förbi honom och speedkulan Götze dök upp exakt rätt och tog ner bollen på bröstet i fart och dirigerade den förbi Romero i Argentina-målet. Lätt som en plätt såg det ut men i realiteten var det ett tekniskt och taktiskt glansnummer.

Det var två fotbollsfilosofier som konfronterades i finalen: en argentinsk med defensiven i högsätet och en tysk med rörlighet och offensiv som adelsmärken. Argentina lyckades aldrig riktigt få gång laget under turneringen. De bjöd på en småtråkigt defensiv och hade lite flyt i nyckelmatcher som stod och vägde. Bakom det flytet låg oftast Messi med enstaka lysande aktioner. Turneringens tragiska hjälte som inte visade ett spår av glädje över att bli utsedd till turneringens bästa lirare. Ständigt med överkrav på sig och med Maradona kacklande i bakgrunden om sin egen förträfflighet. Det är som att man glömt bort att fotbollen utvecklats och att det är svårare att lysa i dag på det sätt som Maradona gjorde. Fotbollsgeniet av den sorgliga skepnaden borde ligga lite lågt så moraliskt låghalt som han är på flera plan. Och då syftar jag inte på hans missbruk av kokain utan hans ”fuskmål”, förbindelser med Cammoran och hutlösa utfall mot vissa journalister under sin tid som förbundskapten för Argentina. Men mot tyskarna var det slut på det argentinska flytet. Trots flera gratischanser. Neuers mål var aldrig riktigt i fara.

Det är härligt med fotbolls-VM om man älskar spelet och dess estetik. Färgprakten, publikhavets glädje och sorg och inlevelse. Den gröna planen. Och alla överraskningar som att Colombias James Rodriguez vann skytteligan med sina 6 mål. Det är verkligen show. Fotbollen har sin magi. Precis som konsten, litteraturen och musiken. Men magin lever farligt. Hoten kommer från industrialiseringen och kommersialiseringen. Per definition hör fotbollen till nöjesindustrin och vi kräver som åskådare action och underhållning varje match. Lite tanklöst och perspektivlöst av oss. Spring, spring och spring och kämpa och gör mål. Filma och förstärk, förstärk och filma. Tackla hårt som i ishockey och gruffa i varje närkamp. Försök lura domaren. Att vinna betyder allt. Aggression och regression går tyvärr ofta hand i hand. Det blir ju inte bättre av att Fifa beordrar domarna att höga ribban för varningar och utvisningar.

Det största hotet mot fotbollens integritet och image utgör det korrumperade Fifa som uppenbarligen ser sig själv som en opolitisk non-profit-organisation som ser till fotbollens bästa. Ändå bedriver den en egen ”utrikespolitik”. Dess generalsekreterare Valcke skickades till Brasiliens för att åstadkomma lättnader i den restriktiva brasilianska lagstiftningen om alkoholförsäljning på brasilianska arenor: Att möjliggöra ölförsäljning för en av huvudsponsorerna, en amerikansk öljätte. Gammal god imperialism.
Fifa är en modern feodalherre som ser de nationella arrangörerna som sina vasaller som ska genomföra de hemliga avtal man har med huvudsponsorerna. Att se till att dessa får ensamrätt till intäkter inom sina branscher på VM-territoriet. Fifa styr också i viss mån vilka tv-bilder vi får se. Fifa åtnjuter total skattefrihet och seglar under moralisk-etisk bekvämlighetsflagg. Inget biter på Blatter.
Valcke har erkänt i ett brev att Qatar ”köpte” fotbolls-VM 2022. Säkert ett misstag. En modern slavstat där hittills några hundra gästarbetare dött av vidriga arbetsförhållanden under det påbörjande byggandet av VM-arenorna. Det smakar blod redan om detta VM . Blodsmaken gifter sig inte väl med stanken av korruption. Att få den arrogante fransmannen Valcke att ta sig till Qatar för att utöva tryck på makthavarna för att förbättra slavarbetarnas villkor är nog inte möjligt. Det vore politik.

Brasilien har fått ett nytt fotbollstrauma att hantera.efter utskåpningen mot Tyskland. Och den politiska baksmällan kommer säkert att bestå med nya uppror och protester och påverka det brasilianska valet i höst. Det skulle vara intressant att höra Brasiliens president Dilma Rousseff förklara varför man satsat miljarder på att bygga en stadion i Manaus där man inte ens har ett fotbollslag att tala om.

—

Dixie Ericson