Passningar och efterslängar 24

Inlagd av Dixie Ericson Dixit onsdag, juli 9th, 2014

En spänd förväntans uppgående i intet. Denna lätt parodiska definition av humor dyker upp i skallen efter det att de tyska målen början trilla in bakom Cesar i det brasilianska målet. Brasilien mot Tyskland. En klassisk fotbollsrivalitet. Lätt att skriva om. Det finns härligt vida stereotyp- och klichéavenyer att låta språket rulla på i. Sensuell samba och livsglädje mot tyskt maskineri och seriositet. Improvisation mot effektivitet. Europa mot Sydamerika… Bonus är att hitta några sprakande språkliga riff som lyser till ett kort ögonblick i klichémarschen.
Det var skrattretande. Matchen var slut efter 25 minuter. Och efter 90 minuter var den ännu mer slut, 7-1 till Tyskland. I en semifinal i ett fotbolls-VM som Brasilien kastat in så mycket skattepengar att totalsumman inte tål ljuset. Skådespel och politik.

Det löjliga resultatet inbjuder till nördutflykter i fotbollsstatistikens värld. Den största segern någonsin för ett lag i en semifinal i VM. Aldrig tidigare har ett lag gjort sju mål. Argentina slog USA med 6-1 i det första VM:et 1930 i Uruguay. Tyskland vann över Österrike med samma siffror mot i Schweiz 1954. I semifinaler alltså.
Brasilien har aldrig tidigare släppt in sju mål i en VM-turnering. Polackerna gjorde fem mål på brassarna i åttondelsfinalen i VM 1938. Brasilien replikerade med att göra sex mål och vinna matchen.
Den senaste gången, innan raset i går kväll, som ett lag gjort sju mål var 2010 då Portugal körde över Nordkorea med 7-0.
På ett individuellt plan var också matchen historisk. Der Bomber Klose passerade med sitt 2-0-mål brassen Ronaldos – den riktiga Ronaldo enligt brasilianarna – målrekord i VM – 15 mål. Klose toppar nu med sina 16.

Jag satt och härsknade till. En modernt Fotbolls-VM har föga släktskap med de Fotbolls-VM jag vuxit upp med. Elitfotbollen är en del av nöjesindustrin. Rätt korrupt på flera plan. Det handlar om underhållning. Och pengar, pengar och pengar. Den nationella yvigheten och de nationella attributen som nationalsånger och flaggviftande ger en extra krydda åt marknadsföringen av denna multinationell anrättning. Ett pseudoallvar som ibland slår över i dumhet när medier och politiker har hetsätit gammal fotbollshistoria för att höja hetsen genom att lyfta fram gamla motsättningar. Det finns också band mellan fotbollshuliganer och politiska krafter på alltför många håll i världen. Det tillhör de mörka skuggorna i världsfotbollen.
Att många tar fotboll på för stort allvar är ett samhälleligt problem. Se bara på kostnaderna för polisbevakning i Sverige.

Jag satt och surnade till över att brasilianarna berövade mig den underhållning jag bespetsat mig på. De gjorde inte sitt jobb. Vem tusan vill se en match som är slut i första halvlek. Fotboll måste vara kamp och nerv i minst 90-minuter.

Det finns inte mycket att säga om matchen. Tyskarna var bra. Och brassarna vissnade i den tyska fartvinden. De verkade helt slut. Och oförberedda och taktiskt förvirrade. Kanske hade holmgången mot Colombia tömt också kraftreserverna.
Bort med alla dessa stereotyper. Det var mycket länge sen som brassarna spelade sambafotboll. Om ens någonsin i ren form. Deras fulfotboll mot Colombia under överinseende av en ”förstående” domare gav segern. Men domarnas våldstolerans, uppenbarligen påbjuden av Fifa, resulterade indirekt i att deras stora fixstjärna Neymar skadades.
Och tyskarna spelar en fantasifull, snabb och rörlig fotboll. De är i VM-final i kraft av den. I efterhand växer också respekten för Algeriet som gav dem en riktig match.

Jag skyr ordet förnedring. Det hör inte hemma i fotbollsindustrin eller idrotten överhuvudtaget. Det gäller att ha perspektiv. Elva professionella spelare representerande en nation spelar mot elva andra professionella spelare representerande en annan nation. De är otroligt välbetalda. En del har fantasilöner.
Många av dem är kollegor i de stora ligorna. Det är inte speciellt synd om någon av dem. Det var professionellt genant att brassarna gjorde en så dålig insats. Som yrkesmän borde de vara extremt revanschsugna.

Förnedring är att vara flykting och änka med tre barn och tvingas att sälja sin kropp för att nödtorftigt kunna försörja sin familj. Som den syrianska kvinna fast i Libanon jag hörde tala på radio igår. Så förnedrad och så förtvivlad att hon längtade efter att dö.

—

Dixie Ericson