CD: Symfonier av Leevi Madetoja
Recension, Skivhyllan, Skivor måndag, april 21st, 2014Leevi Madetoja: Symphonies 1 & 3; Okon Fuoko Suite. (Ondine/Naxos). Speltid: 66’39.
Helsinki Philharmonic Orchestra, John Storgårds (dirigent)
Betyg:
–
Leevi Madetoja (1887–1947) hör till dem som kommit att hamna i skuggan av den store Sibelius utan att för den skull vara okänd, allra minst i Finland. Och Sibelius, som en tid var hans lärare, lovordade också sin elev. Ondine presenterade förra året en cd med hans 2:a och största symfoni och orkesterverken Kullervo och Elegi. Nu följer man upp och låter John Storgårds och Helsingfors filharmoniker fortsätta med symfonierna nr 1 och 3 och en svit ur balettpantomimen Okon Fuoko. Det gör man rätt i för Madetoja är väl värd att upptäcka. Namnet Okon Fuoko låter inte speciellt finskt, men så handlar också baletten om en japansk dockspelare. Det är trevlig och lättsam musik.
Den första symfonin bär väl en del spår av Sibelius men är ändå ett självständigt verk där det är lätt försjunka i den långsamma mellansatsen ”lento misterioso”. Den andra symfonin är hans färgrikaste, men enligt skivkommentaren brukar man räkna den tredje som den bästa. Det kan man tvista om, men visst är trean ett storslaget verk. Efter en första sats med drag av Tjajkovskij följer ett adagio som andas naturmystik à la Sibelius med mörka stråkar och kallande horn. Den stämningen bryts bryskt av ett vildsint och rytmiskt, och efter hand även stiligt, scherzo som övergår i en nobel och eftersinnande final med en lite udda vals. Detta är tveklöst skivans starkaste verk.
Den som kommer ny till Madetoja skulle jag nog ändå rekommendera att börja med den förra cd:n som totalt sett rymmer den mest anslående musiken.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
