Leonardo Padura; Mordet på Trotskij, Havanna och Hemingway.

Inlagd av Kulturdelen Helgesson måndag, januari 13th, 2014

Den kubanska författaren Leonardo Padura har skrivit de senaste årens mest omdiskuterade roman, utgiven 2009, i Latinamerika. Den har titeln El hombre que amaba los perros, (Mannen som älskade hundar) en mäktig skildring av Leo Trotskijs liv i exil och hans mördare Ramon Mercader sedda genom skribenten Ivan som på 1970-talet på stranden i Havanna möter ”mannen som älskade hundar” och får ta del av hans berättelse. Ett huvudtema är den slagskugga som stalinismen lagt över 1900-talets historia. 
Romanen kommer på engelska nu i januari och själv läser jag den danska utgåvan från 2011. Recension följer senare.

Padura, född 1955 och bosatt i Havanna, slog igenom nationellt och internationellt som kriminalförfattare med den så kallade Havanna-kvartetten som på engelska fått titlarna Havana Blue (2007), Havana Gold (2008), Havana Red (2005) och Havana Black (2006). 
Sitt älskade Havanna skildrar han med sensuell svärta och skärpa vare sig det gäller tropiska oväder,vardagslivet  eller en bolero-sångerskas frasering. 
I huvudrollen ser vi poliskommissarie Mario Conde som är en reflekterande, för att inte säga filosofiskt lagd person med författardrömmar, där Hemingway och Salinger är referenser, och han hyser ett passionerat intresse för baseboll, musik; favoritlåten från ungdomsåren är Beatles Strawberry Fields, och den kubanska kulinariska konsten.

I klart väder och från hög höjd har jag registrerat hur smal den västra delen, där Havanna ligger, av Kuba är. Den kubanska poeten Nicolás Guillén har liknat ön vid ”en lång grön ödla”. I norr kan man skymta Key West, Floridas sydligaste utlöpare, där Hemingway hade ett hus på 1930-talet och sedermera vistades han på Kuba under tjugofem år. Jag har mellanlandat i Havanna fyra gånger på 1980-talet och mottagits av doften av den tropiskt varma asfalten, noterat den provisoriska karaktären på José Martí-flygplatsens byggnader och förvånats över restaurangpersonalens majestätiska sävlighet. Mer har det inte blivit. 
Vill man lära känna dagens Havanna kan man mycket väl läsa Paduras böcker där han med ironi och humor läser av människor och vardagslivets tillstånd och förändring.

Havana Blue

Jag har läst tre böcker med Mario Conde som huvudperson. Havana Blue, den första i kvartetten samt Adiós Hemingway (2005) och  Havana Fever (2009). I de två senare romanerna har Conde lämnat polisen och försörjer sig som försäljare av gamla böcker. Dock behöver polisen ibland hans hjälp. 

Conde tvivlar på mycket och det gör honom till en bra kommissarie. Men han tvivlar också på sig själv; han är 34 år, skild två gånger, börjar bli tunnhårig och röker och dricker för mycket. 
I Havana Blue som utspelar sig under vintern 1989 tar sig Conde an ett fall med en försvunnen regeringstjänsteman som visar sig vara en bekant från gymnasieåren, redan då en ”ideal medborgare” som till yttermera visso gifte sig med Condes ungdomskärlek Tamara. Romanen rör sig i två tidsplan, nutid som skildras i första person och dåtid 70-talets ungdomstid i tredje person. Det är spänningen mellan tidsplanen och vägen, den sensuellt skrovliga, med Conde som illusionslös ledsagare som är behållningen, inte intrigens upplösning. Även om korruption är ett huvudtema så är det den bitterljuva ungdomstiden och Condes utflykter i den kubanska verkligheten som är mest minnesvärda. 
Vid den här tiden börjar sovjetblocket att krackelera och det kommer att väsentligt påverka kubanernas vardag (se Havana Fever).

Adiós Hemingway


Som barn, 1960, hade Conde följt med sin farfar, tuppfäktningsexperten, till fiskehamnen i Cojimar inte långt från Havanna. Där mötte han Hemingway. ”There was something of Santa Claus in that old, rather dirty-bearded man with his large hands and feet; he walked with assurance, but somehow sadness emanated from him”.

Hemingway besökte Havanna första gången 1928 och då han bodde i Key West blev det flera besök. Med pengar från boken och filmen Klockan klämtar för dig kunde han 1940 köpa egendomen Finca Vigía som ligger ungefär 20 km från Havanna centrum. Idag är huset ett mycket välbesökt museum.

Efter en sommarstorm, i slutet av 1990-talet, som fäller ett träd på Finca Vigía blottlägges delar av  ett skelett som visar sig ha skottskador och något senare hittar man en nylonväska med en bricka märkt FBI.
 Manolo, Condes före detta kollega, har häcken full med jobb och vill ha hjälp. ”Things here are getting bloody nasty: every day there are more hold-ups, cases of embezzlement, muggings, prostitution, pornography… Pity I’m not a cop any more. I love pornography”.
 Conde med sin kärleks-hat relation till Hemingway tar sig an fallet och går runt med författarens tofflor på sig, i huset med alla minnen, böcker, vapen och jakttrofeér med mera. Där finns också filmskådespelerskan Ava Gardners svarta spetstrosor.

 Vad hände den långa natten mellan den andra och tredje oktober 1958? Var den stora författaren bevakad av FBI? Smygande spänning och en fascinerande och initierad skildring –som pendlar mellan dåtid och nutid – av Hemingways motsägelsefulla personlighet och hans sista två år i livet med tilltagande skröplighet .

Havana Fever

I Havana Fever förs vi via ett gammalt bibliotek bakåt i tiden till Kubas koloniala historia och sedan framåt till 1950-talets hektiska nöjesliv åren innan revolutionen 1959 med musik, sång, dans, kasinon och bordeller för att landa i dagens (2003) heterogena stad med gatukommers, en del slum och ökande kriminalitet.

Det är tretton år sedan Conde lämnade polisen och 1990-talets djupa  ekonomiska kris har satt sina spår. Det tycks som om alla gör affärer,  säljer eller köper något. Det gäller även poliser och militärer.
 Conde blir erbjuden att köpa gamla böcker, en riktig bokskatt, från ett bibliotek i en förfallen kolonialvilla som förvaltas av ett äldre syskonpar  Amalia och Dionysio Ferrero. I övervåningen vilar deras döende mor som en osalig ande. Familjen Montes de Oca som egentligen ägde huset lämnade Havanna för Miami 1960. Dionysio mördas i biblioteket som ruvar på en hemlighet.

Efter att ha hittat och läst ett tidningsklipp i biblioteket om bolero-sångerskan Violeta del Rio som slutade sjunga och försvann lyssnar Conde på hennes skivor och blir som besatt av henne och beslutar sig för att ta reda på hennes öde. Hans efterforskningar leder honom såväl till den amerikanska 1950-tals-gangstern Meyer Lansky, gamla musiker och sångerskor som till dagens kriminella i Havannas slum.

Det tar ett tag innan jag förstår vem det är som skrivit de återkommande breven i boken.

Den engelska skribenten Stephen Wilkinson om Leonardo Padura: ”His novels might be described as morality tales for the post-Sovjet era”.

Leonardo Padura: ”Jag lever i Kuba, jag skriver i Kuba och mina böcker har aldrig blivit censurerade i Kuba”.

—
Bo Helgesson