PIP: Ulf Lundell

Inlagd av Björn Reimers Konserter, Recension måndag, juli 8th, 2013

Ulf Lundell
Putte i parken
Stage of Joy

– – –

Det är alltid med en känsla av osäkerhet man anträder en Ulf Lundell-konsert. I vilken sinnesstämning befinner han sig idag? Glad och uppspelt eller sur gubbe. På PIP i Karlstad var det både och. Det tog en hel massa låtar innan han bemödade sig att kommunicera med publiken och då i form av att skälla ut en kille som filmade med sin Iphone. Längre fram fick några rökare sig en skopa, men annars var det musikaliska ypperligt. Ulf och hela bandet gav Karlstadspubliken allt och lite till. En eloge till arrangören för det utmärkta ljudet.

Som sagt, annars var det den gamla vanliga Rockpoeten som inte gör någon besviken.
Vid ”Snön faller” vaknade publiken till på riktigt och det blev grym rock´n roll när de akustiska gitarrerna byttes ut och ”Omaha” och ”Rent förbannad” kom tätt efter varandra i ett furiöst tempo.
En liten monolog om svensk sommar och sommarångest och att vi lever i ett konstigt land. Så konstigt att till och med Per Gessle och Gyllene tider kan sälja ut Ullevi.
En hälsning till politikerna i Almedalen kom det också via via ”Folket bygger landet”.
Allsång i ”Öppen väg,öppen bil” och publiktillströmningen ökade.

Efter en och en halv timme tackade Ulf för sig och gick av. En lång inklappning som inte verkade funka tills de då, till sist, kom tillbaka. Tydligen med ny energi och glädje för det blev låt efter låt som extranummer. Vakterna började vanka runt och skruva på sig då ju nästa band skulle upp på scenen bredvid. Det kändes verkligen som de skulle få bära av både Ulf och bandet, de bara öste på. Fyra minuter innan Oskar Lindros kunde räkna in gick en avslappnad och nöjd Ulf Lundell av scenen. Han hade gjort det igen. Landets störste musikpoet gav återigen en lysande konsert.

Hans band, med den gamle vapendragaren Janne Bark i spetsen, är samma gäng som lirar på senaste plattan ”Rent förbannat”. Oerhört tajt och vältajmat. Så, festival i Mariebergsskogen i Karlstad under en strålande sol och med en Ulf Lundell på gott spelhumör,då blir det precis som han sjunger i avslutningslåten efter två intensiva timmar. Då är det gott att leva, gott att finnas till.
– – –
BJÖRN REIMERS