Roman: Lean on Pete

Inlagd av Erik Göthlin Bokhyllan, Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skönlitteratur tisdag, juni 25th, 2013

Lean on Pete

Willy Vlautin

Bakhåll, 250 sidor, Utkommer 29 juni

– – –

Willy Vlautin är ett av de hetaste namnen inom den nutida amerikanska prosan. I Vlautins böcker, tidigare har Motellivet (The Motel Life) och Norrut (Northline) givits ut på svenska, kan man finna inspiration från de amerikanska giganterna och då särskilt Steinbeck och Hemingway. Han skriver med en värme och empati för de människoöden han skildrar och historierna utspelar sig i underklassmiljö i amerikanska småstäder. Författarens tredje roman utkommer nu på svenska. Den heter Lean on Pete.

15-årige Charley Tompson lever ett kringresande liv med sin ensamstående far. Modern vet han inte ens vem det är. I bokens öppningsscen har de precis flyttat till Portland från Spokane. Fadern knegar sig fram på underbetalda jobb och när han inte jobbar spenderar han tiden med att dricka öl och träffa damer. Han lämnar Charley själv hemma, ibland i flera dagar i sträck, och utan att ens förse honom med mat. Charley vill inget hellre än att börja spela football i high school men i väntan på skolan börjar han jobba för hästägaren Del. Det är ett slitigt skitjobb men han får i alla fall ihop pengar till mat. Dessutom gillar han hästar och särskilt en, kusen Pete. En natt blir Charleys far illa misshandlad av mannen till en av kvinnorna han haft ihop det med. Charley vakar vid han sida på sjukhuset men då sjuksköterskan säger åt honom att gå hem sticker han istället till stallet där han tar hand om Pete. När han kommer dit en dag senare har fadern avlidit. Tyngd av sorg söker Charley tröst hos Pete, säger inte till någon vad som har hänt. Men då Del beslutar sig för att slakta Pete flyr Charley med hästen och vandrar fram längs slätter och berg, fast besluten om att nå fram till sin faster i Wyoming, hans enda släkting.

Vlautins prosa är lika klar och ren som det framrusande vattnet i bäcken. Språket är mycket enkelt på gränsen till naivt (detta är givetvis medvetet då bokens berättare är det 15-åriga jaget). Det är en fin gräns att balansera på, att skriva enkelt utan att det så att säga blir billigt. Men författaren klarar det då han har så mycket känsla och passion för sina karaktärer och sin berättelse att allt bara känns fullkomligt naturligt. Och trots att han inte använder sig av ett särskilt utpräglad bildspråk i form av metaforer eller liknelser kan man ändå se det hela framför sig. Romanen är mycket filmisk i sin detaljrikedom och att Vlautins första roman The Motel Life redan spelats in som film med Emile Hirsch i huvudrollen säger väl en del om böckernas filmiska kvalitéer. Man kan också, förutom nämnda Steinbeck och Hemingway, skönja ett stråk av Bukowski i romanen. Det handlar om samma registrerande, ja fotografiska stil där författaren beskriver sina vinddrivna karaktärer och deras handlingar utan att värdera eller moralisera.

Kanske skulle surputten kunna kalla berättelsen sentimental. Och det finns drag av det där amerikanska sentimentala. Men författaren håller sig alltid på rätt sida och låter inte det tragiska och hjärtskärande ta överhanden. Boken är alltså ingen ”snyftare” utan en melankolisk skildring av ett liv långt ifrån välfärdsstaten Sverige.

Lean on Pete är en fin bok. Jag hittar inget bättre adjektiv faktiskt. Det är omöjligt att inte ta den till sitt hjärta, såtillvida man inte är en cyniker av rang. Och jag hoppas verkligen att Vlautin når ut till en större svensk publik med denna bok. Hans författarskap är nämligen förtjänt av det.

– – –

Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent