Krim: Saknad till döds
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur måndag, juni 3rd, 2013Saknad till döds: Ett fall för kommissarie Brunetti
Donna Leon
Forum, 2013
277 s.
Översättning: Ing-Britt Björklund
Utkommen
– – –
Brunetti är sig lik och så är även Paula och signorina Elettra. Venedig är sig likt och ohederligheten och korruptionen är sig lik. Saknad till döds är, med andra ord, en deckare med hög igenkänningsfaktor för alla oss som följt Donna Leon genom åren. Det här är hennes sextonde bok om den matglade och familjekäre kommissarien.
Den här gången handlar det om olagliga adoptioner och ohederlighet inom den medicinska sektorn av samhället. Mitt i natten bryter sig några karabinjärpoliser in till en respekterad barnläkare, misshandlar honom och kidnappar hans lille son. Brunetti blir inkopplad, men i början förstår ingen varför det har skett och var barnet tagit vägen. Att det är karabinjärpoliser, och inte skurkar, som utfört dådet försvårar dessutom, men Brunetti nosar sin vana trogen och med stor envishet snart upp några spår. Han har god hjälp av sina lojala medarbetare på polisstationen, även om de får smyga för polischefen. Brunetti förstår att något inte är som det ska när mamman till barnet verkar likgiltig inför det som skett och snart uppdagas en förfärlig historia där det lilla barnet i allra högsta grad är förloraren. Det handlar om att på illegal väg köpa sig ett barn men också om att utnyttja patientjournaler och avslöja dess innehåll för att leka allsmäktig. Här finns också kritik mot det rådande samhällets sätt att utnyttja kvinnor, både de fattiga som säljer sina barn för pengar och de unga som exponeras i media.
Leon skriver som vanligt initierat och skickligt. Den här gången känns innehållet dessutom väldigt komprimerat utan utvikningar och sidospår. Till och med familjelivet hålls lite kort. Ändå är förstås de typiska måltiderna med, där Paulas kokkonst står i centrum. Brunetti vore inte sig lik utan sin förkärlek för god mat och ett glas grappa tillsammans med frun efter dagens vedermödor. Litteraturen får också sin givna plats.
Vad finns det mer att skriva? Det skulle vara titeln då, som jag inte riktigt förstår i sammanhanget. Är det en felöversättning eller har jag missat något?
Saknad till döds är ett begåvat bidrag till deckargenren där både kritiken mot samhället och mot enskilda giriga och enfaldiga personer ryms. Dessutom får vi som sagt små inblickar i Brunettis privatliv. Ändå känner jag att jag läst det här många gånger förr. Kanske börjar det bli dags för Leon att lägga till någon ny, uppfriskande person till handlingen eller låta oss få ett nytt perspektiv på livet i Venedig? Jag tror att hon skulle tjäna på det, så att läsarna inte tröttnar på kommissariens egenheter långt innan det är dags att han går i pension.
– – –
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.
