DVD: Bully

Inlagd av Kulturdelen Film, Kulturdelen rekommenderar, Recension, Videohyllan tisdag, februari 26th, 2013

Bully
Dokumentär, USA, 2011
Distributör: Scanbox
Regi: Lee Hirsch
Medverkande: Alex, Kelby, Ja’Maya m.fl.
Längd: 98 minuter
Betyg:

— — —

I amerikanska skolor räknar man med att det finns cirka 13 miljoner barn och ungdomar som årligen utsätts för mobbning. Det är ett stort problem som skolväsendet inte gärna vill kännas vid. Om detta handlar dokumentären Bully där vi under ett år får följa de utsattas vardag på nära håll genom iakttagelser från skolbussar, klassrum och hemmamiljöer. Resultatet är en djupt omskakande berättelse.

Det ska sägas med detsamma, Lee Hirsch dokumentär är en fullkomligt utmattande resa att ta sig igenom. Sällan har jag påverkats så starkt av något i filmväg de senaste åren och sällan har jag upplevt den känsla av vanmakt och sorg som här uppstod. Under dokumentärens 98 minuter grät jag hejdlöst för att sedan tugga fradga av ilska, strö högljudda svordomar omkring mig och knyta nävarna i maktlöshet.

Det handlar om barn som känner sig tvungna att freda sig med ett vapen. Om barn som inte står ut och tar sina liv. Om förtvivlade föräldrars kamp för upprättelse: de som strider för att skapa en förändrig i ett skolsystem som helst vill sopa allt under mattan. Men också om barn som aldrig slutar hoppas, som varje dag tar sig till skolan, trots det psykiska och fysiska våld som väntar dem.

Lee Hirsch har med finstämd och varsam hand skapat en dokumentär som belyser mobbning från en rad olika perspektiv. Resultatet är slående intimt, en närgången inblick i en brutal värld där människans fula och vidriga skavanker plågsamt blottas. Fokus ligger på de utsatta och deras upplevelser och tankar, om vilka de så modigt tar sig tid att berätta om. Det är en högst otäck insyn i hur mobbning och grupptryck fungerar, och visar hur lite som krävs för att en skolbuss med barn plötsligt skall förändras till en blodtörstig lynchmobb; barnen agerar öppet och ohämmat inför kameran, som om deras gärningar är något att skryta om. De bryr sig inte om att de vuxna ser ty de vuxna har förlorat sin auktoritet – det finns inte längre någon respekt. I alla fall inte i den värld Hirsch bevittnar.

När det kommer till själva hantverket så har Hirsch en bit kvar att vandra innan han når upp till den nivå som exempelvis Errol Morris och Werner Herzogs skapande befinner sig på. Hirsch film är inte särskilt estetiskt tilltalande och snubblar ibland lite i sitt berättande, men ämnet i sig är så pass starkt och drabbande att man kan bortse från en del tekniska feltramp. Förhoppningsvis kommer Hirsch med tiden kunna slipa sin talang till det bättre.

När Bully gavs ut i USA startade en hetlevrad debatt om skolväsendets sätt att hantera mobbning, vilket till stor del tycks ha gått ut på självförnekelse och, till och med, ett aktivt deltagande i utfrysning av enskilda elever. Det är som om man vägrat inse att det överhuvudtaget finns ett problem, likt den biträdande rektor som i dokumentären kallar mobbarna för ”änglar” och ”mina små keruber”. Att barn och ungdomar också kan vara grymma, det existerar inte i hennes värld, och uppenbarligen inte hos många av hennes likar heller. Det är en ytterst störd och osmickrande bild, vilket med alla rätta skall tas upp till diskussion.

Man har också ifrågasatt Hirsch roll och undrat varför han inte grep in i vissa situationer. Det går också att vända på det och fråga varför ingen annan ingripit tidigare, innan Hirsch ens kom med i bilden? Det har funnits andra vuxna, busschaufförer och lärare, som bevittnat mobbningen men ingenting gjort. Hela poängen med Hirsch dokumentär är ju att vi, samhället, måste enas och tillsammans gå in för att stoppa pennalismen. Att skjuta över skulden på Hirsch påvisar bara en ovilja att ta tag i problemet. Det går inte att tiga ihjäl mobbning – beteendet försvinner inte bara för att man inte låtsas om det.

Bully är en dokumentär som borde finnas med i skolundervisningen i vart land, och är även en film som vuxna människor borde närstudera; för att bli mer medvetna och uppmärksamma på mobbningens mekanismer och hur man kan bidra till en förändring. Det är en mycket viktig betraktelse ur det verkliga livet, som likt en vass kil äter sig ända in i hjärteroten. Det är på intet sätt en behaglig upplevelse, men ack så nödvändig.

— — —

Linn Sandvall