Utställning: Lena Hällzon, ”Skrivboksobjekt”
Fokus, Recension, Utställningar lördag, januari 12th, 2013Utställning
Lena Hällzon
”Skrivboksobjekt”
Konsthantverkarna, Örebro, pågår till den 6 februari
———
Kan en cykelslang bli en bok? Får böcker vara lurviga? Nyinvigd är bokbindare Lena Hällzons utställning ”Skrivboksobjekt” som rör sig i det där spännande landet mellan konst och hantverk, där objektet ibland får en att ställa frågor och tänka efter på ett sätt som oftare förknippas med konst än med bruksföremål. En bok är en bok, eller?
Här kombineras två saker undertecknad fascineras av: återvinning och estetik. Återvinning på två sätt dessutom: tusenåriga bokbindartekniker möter den moderna världens material. Som med cykelslangsboken: ljuvligt! På Hällzons blogg finns en bok vars pärm pryds av en gammal nummerskylt – to die for!
Men det finns två sidor till av bokutställningen: historia och det praktiskt vackra. Hällzon använder bland annat medeltida och koptiska häftmetoder, och om hon finns i närheten – be henne berätta om de olika metoderna! Entusiasmen och kunnigheten är mycket imponerande. De japanska Daifuku-böckerna är inte bara vackra, utan historian bakom dem är också intressanta och visar på människans uppfinningsrikedom; besök utställningen och se hur de välbärgade männen skyddade sina räkenskaper från de vanligt förekommande bränderna!
I utställningshäftet berättas om något rätt anmärkningsvärt: Hällzon har som en av blott tio bokbindare från hela världen fått ett särskilt utnämnande från Nobelmuseets jury. Varje år får ett litet antal bokbindare binda litteratur från vinnaren av Nobelpriset i litteratur, och Hällzons otroligt vackra och genomtänkta bindning av Tranströmer fick alltså en sådan utmärkelse. Det är som att vinna Nobelpriset i bokbinderi det! Den vackra boken kommer att finnas till allmänhetens beskådan på Nobelbandsutställningen på Nobelmuseet i Stockholm, 16 februari till 2 juni.
Konsthantverkarnas lilla utställningsdel kan inte vara svår att fylla upp. Därför kan man alltid räkna 
med att det är det absolut bästa som kommer med, även om jag föreställer mig att det måste vara gräsligt svårt för konstnärerna att välja vad som skall visas upp. Minst plats tar Hällzons rara småböcker med pilligt vackra bindningar (köpsug på dem, vill jag lova) och hennes projekt med barn på Länsmuseet: tablettaskböckerna. Här återkommer alltså återvinningstanken, som kanske är det som fångar mig mest. I en värld som gråter efter hållbart tänkande krävs att vi börjar tänka på ett nytt sätt. Om man som Lena Hällzon kan skapa vackert av det som varit vardagligt är vi ett steg på vägen.
—
Text och foto: Åsa Jonsén
