Roman: Big Sur

Inlagd av Erik Göthlin Recension, Skönlitteratur lördag, november 20th, 2010

Big Sur

Jack Kerouac

Bakhåll

Big Sur är en region söder om San Francisco, Kalifornien. Big Surs stränder ligger mot Stilla havet.  Jack, alter egot, beger sig från sin moders hem ,där han bor sedan ett tag tillbaka, till sin polare Monsanto i San Francisco. Där tänker han göra en ”anonym ankomst”. Istället lyckas han supa skallen av sig tillsammans med bekantskaper sen förr.

Sedan många år torsk på spriten förbannar han sig själv att han inte kan lyckas hålla sig nykter ens en kväll och beslutar sig för att så snabbt som möjligt låna Monsantos lilla timmerstuga i Big Sur för att  i ensamhet kunna finna det lugn han så hjärtligt längtar efter.

Sagt och gjort. Jack försöker lifta dit men det går inte lika bra som förr. Som han gjorde den period On The Road skildrar då han  ständigt liftade  fram och tillbaka längs hela Amerika och Mexico. Men när han väl kommer fram till stugan, väntar en paradislik tillvaro. Åtminstone ett par dagar tills paranoian sätter in. Ensamheten och lugnet vid Big Sur, ersätts snart av fruktan och paranoia då Jack efter att ha fått slut på vin och sprit åker på delirium. Svettningar, ångest och fyllemardrömmar avlöser varandra. Naturen och havet blir ett hot som omsluter och vill göra honom skada. Jack återvänder till stan igen, driver runt på ännu en fylleodyssé men återvänder sen till stugan tillsammans med en flicka och vänner. Den andra vistelsen kommer att bli ännu värre.

Kerouacs roman On The Road med dess hedonistiska livsstil där livet var en ständig fest med liftande, supande, sex, och jazz som huvudingredienser blev en bibel för en generation unga människor som ville upptäcka världen på samma fördomsfria sätt. Man kan nog säga att boken fortfarande fungerar som bibel för en unga människor, trots att det knappt finns några liftare kvar i dag.

Den levnadsglade Kerouac som skrev On The Road framstår i Big Sur som spillror av sitt forna jag. Det är en uppgiven Jack vi möter. Uppgiven därför att livet inte blev som han väntat sig. Hans sökande efter livets mening som han på ett eller annat sätt söker i de andra böckerna har han inte funnit. Alkoholiserad och tärd av isolering och kontaktlöshet, därför att han inte längre kan glädjas av umgänget med sina vänner från förr på samma sätt.

Big Sur är på många sätt metafiktiv och behandlar både skrivandet och omskrivningen av Kerouac själv. Här menar han att det egentligen aldrig har funnits någon Beat-generation  och att han inte kan leva upp till den myt som han skapat kring sig själv som beatnik. Unga män besöker honom i hans moders hem för att få festa och leva djävulen med guden Kerouac, men han vill bara bli lämnad ifred. De nya beatnikarna är posörer, beatnik har blivit ett modeord och en trend. Beat är inte längre det fria levnadssättet för diverse bohemer och konstnärer som försöker finna sin egen tillvaro. Boken är också ett sätt att lappa ihop livsberättelsen. Karaktärerna från de gamla verken, som Cody i On The Road, lyfts här fram på nytt och man får se var relationerna egentligen tog vägen. De slutade inte helt lyckligt.

Men mest av allt handlar boken om den alkoholiserade författaren. Han är hela tiden på gränsen till galen och det tippar över flera gånger. I hans tillstånd av delirium blir havet och naturen inkräktande element. Han är rädd för att det svarta vattnet ska dränka honom och ser monster och djävlar mellan skogens träd. Sömnlösheten gör att han börjar hallucinera och missakta sina vänner som befinner sig i stugan. Han får för sig att han är en del i ett experiment där vännerna testar honom till gränsen, kan de få honom fullständigt galen? I de tidigare böckerna framställs drickandet ofta oproblematiskt och som en naturlig upplyftande del av livet. Nu dödar drickandet hans själ och person.

Big Sur är en smärtsam bok. Smärtsam inte bara till temat utan för att den är så uppriktig, uppriktig mot läsaren och författaren själv. Det finns inget sentimentalt skimmer eller förlåtande över hur tillvaron har blivit för Jack. Det är ett sakligt beskrivande av alkoholismen och boken blir en helvetesvandring där sanningen obönhörligt lyfts fram. Det är en viktig bok, viktig för att förstå de mörkare delarna av Kerouac som man inte tidigare fått tagit del av. Viktig därför att den beskriver ett liv fullt av entusiasm, inspiration och kreativitet som sakta dödats av alkoholen. När jag lägger ifrån mig boken ser jag inte längre på Kerouac som den ständigt levnadsglade hedonisten som livet lekte för, utan som en man av nyanser där de mörkare nyanserna fick övertaget.

__________

Erik Göthlin är frilansande skribent och filmvetare