DVDBOX: Sommer säsong 1 & 2

Inlagd av Malin Nilsson Recension, Tv-serie, Videohyllan torsdag, december 13th, 2012

Sommer säsong 1 & 2
Distributör: Scanbox, 2012
Visades på TV: 2008
Utkom på dvd: 2012 – 10 – 24
Antal skivor: 6 skivor
Speltid: 576 min
Betyg:

— — —

Danskarna vet något som inte vi vet. I alla fall det danska filmfolket. För hittills har det enligt min mening aldrig funnits en svensk tv–serie som kunnat mäta sig med en dansk. Jämför exempelvis den brillianta serien Mordkommissionen och de fruktansvärt styltiga och framstressade svenska filmatiseringarna av Camilla Läckbergs böcker för några år sedan. När de har Matador, Krönikan och Lykke, klämmer vi fram Rederiet, Labyrint och Orka, orka…(någon som minns just Orka, orka? En satsning av SVT som skulle visa det ”riktiga livet”. Så dystert att en självmordsvåg drog genom Sverige. Typ.).  Det finns givetvis undantag (Saltön och Kvalster är goda exempel) men just relationsdramer är något av danskarnas specialitet tycker jag. Och Sommer är ett ypperligt exempel på ett bra sådant.

Jacob Sommer (Lars Ranthe) återvänder hem till Danmark efter att ha arbetat i Afrika för Läkare utan gränser. Med sig har han sin fru (Marie Louise Wille) och hennes tonåriga dotter (Cecile Bøker Rosling). Hemma väntar mamma (Lisbeth Dahl) och pappa (Jesper Langberg), samt brodern Adam Sommer (Thomas Levin). Jacobs ursprungliga plan om några veckors semester innan återresan till Afrika omkullkastas då det visar sig att hans pappa insjuknat i Alzheimers. Jacob tvingas motvilligt överta faderns läkarmottagning, där Adam redan arbetar.

Sen får vi följa familjen Sommer genom de kommande åren. Det är otrohet, oäkta barn, missfall, syskonrivalitet, syskonkärlek, första kärleken, komplicerade far–son relationer och så vidare och så vidare. Serien är alltså 576 minuter lång, vi hinner hänga med familjen ganska länge.

Familjemedlemmarna tillåts vara människor, fina och fula, dumma och snälla, ledsna, glada och arga. Allt som ingår i att vara människa och leva tillsammans med andra människor. Detta gör att det är lätt att engagera sig i karaktärerna och bry sig om dem även när de beter sig illa. Exempelvis det fruktansvärda med sjukdomen Alzheimer, både för den drabbade själv men i nästa lika hög grad för de nära anhöriga, skildras på ett smärtsamt skickligt sätt, även om pappan (mästerligt gestaltad av Jesper Langberg) är långt ifrån en alltigenom sympatisk person.

Skådespelarna är genomgående väldigt bra och om man är av typen som ofta ser en dansk film eller tv– erie kommer man med största säkerhet att känna igen de allra flesta från någonting. Den enda karaktären som enligt mitt tycke haltar lite är Jacobs frus tonårsdotter Lærke. Hon blir så stereotyp när hon snubblar in i farliga situationer för att hon på tonåringars vis ska prova på en massa saker. Samtidigt som hon i botten är en ”snäll flicka”… hon blir tråkig bara och inte lika mångfacetterad som de övriga.

Historien tappar lite fart till säsong nummer två, i alla fall har jag tröttnat lite på familjen då och lyckas inte riktigt hålla intresset uppe på samma sätt. Men det är fortfarande ett mycket trivsamt tidsfördriv om kvällar då enbart svensk tv–produktion står till buds. Det här är inte någon favorit bland danska serier, men den är tillräckligt bra ändå. Trivsamt, sorgligt och ibland roligt i 576 minuter. Här har vi mycket att lära.

— — —

Malin Nilsson