Datareportage: Viruset

Inlagd av Tove Ekström Bokhyllan, Facklitteratur, Recension måndag, augusti 20th, 2012

Mark Bowden

Viruset – Det första digitala världskriget

Albert Bonniers Förlag

239 sidor. Har utkommit.

—

Jag kan lika gärna börja med att erkänna: Jag är digitalt efterbliven. Jovisst. Jag skulle till och med kunna gå så långt som att säga att det inte finns en endaste person på denna vår runda jord som förstår mindre av datorer (och mobiltelefoner och iPods och DVDspelare och mikrovågsugnar) än jag. Det finns en liten svältfödd risk att jag överdriver men den blir allt magrare för var dag som går i dessa tider när sjuttioåringar skickar mig vänförfrågningar på Facebook och jag är den enda i min familj som saknar en vettig laptop. Med dessa ord vill jag klargöra följande för alla tvivlande därute: Om jag kan läsa en bok om datavirus och tycka att jag har kunnat ta till mig andemeningen så kan vem som helst göra det. Jag understryker. Vem som helst.

Nog om detta.

I och för sig så är det ju inte alls säkert att jag har förstått ens en bråkdel av vad den här boken har att förmedla. Men jag har förstått hur lite jag förstår. Mark Bowden inleder med att prata om ”nördeliten”, en samling superbegåvade, inåtvända datagenier som han verkar ha en gränslöst romantisk bild av. Ja, han utgjuter sig vid flera tillfällen under bokens gång om denna kutryggiga, coca-cola-drickande, science-fiction-älskande grupp och riktigt frossar i den klyscha han bygger upp. Han tycker om att berätta hur intelligenta de är och att de så ofta och så otacksamt möter ”den glasartade blicken” hos vanligt folk när de försöker berätta om servrar, toppdomäner och brandväggar. Ehuru rart (Bowden påminner mellan varven om en beundrande gosse med glittrande ögon) tätnar efter ett tag irritationen över hans naiva ton. Han beskriver huvudpersonerna som hjältar i striden mellan det onda och det goda (på allvar) och han döper dem till X-men.

Viruset är alltså en reportagebok och bygger på verkliga händelser. Den är full av tekniska termer som man lätt blir yr i huvudet av. Det berättas om datorn och internets uppkomst, Microsofts och Windows födelse och läsaren får bekanta sig med en hel drös av personer inom branschen, alla experter på sina respektive områden. Texten är fullspäckad av fakta och även om man (jag) inte hänger med på alla digitala turer så är det väldigt lärorikt och riktigt intressant om man lyckas värma upp till fascination.

Den röda tråden är förstås datavirus, närmare bestämt Viruset med stort V. Bowden redogör för datainfektionernas historia, hur det började med programmeringsstudenter som skapade vandaliseringsprogram som de bussade på varandra som practical jokes. De blev bättre och bättre, utvecklade sina skapelser bara för att kunna briljera för kompisarna. Med persondatorn och sedan Windows ankomst började hackers dyka upp. En hacker skulle till exempel kunna ta sig in i datorer för att stjäla viktiga lösenord, kontouppgifter, koder och all slags intressant information som kan tänkas finnas där.

Men det verkliga hotet idag är inte enskilda hackers utan den organiserade brottsligheten. Ligor av hackers anlitas av maffia, brottssyndikat och företag som sysslar med bluff och bedrägeri. Med hjälp av digitala infektioner i olika former finns det hur många sätt som helst att tjäna pengar på internet. En hackare kan ta sig in i din dator, blockera alla antivirusprogram och sedan maskera sig själv till ett antivirusprogram, berätta för dig att din dator är infekterad och att du bara behöver trycka på den här länken eller betala den här lilla summan för att få problemet ordnat. Programmet har vid det laget också plundrat din e-post på dina mailkontakter, kanske skickat mail till folk i ditt namn och bifogat en fil för att kunna sprida sig. När mottagaren i tron om att mailet är skrivet av din öppnar filen så smittas även den nya datorn.

Ett exempel är ett virus vid namn Srizbi som spreds 2007. Srizbi var egentligen inte ett virus utan vad man kallar för en ”Trojansk häst”, ett program som utger sig för att göra en sak men egentligen gör det något annat, dolt för användaren. Srizbi spred sig våldsamt under 2008 och vid sin kulmen var tre fjärdedelar av alla spammail som skickades dagligen i hela världen Srizbis verk. Även om bara en procent av mottagarna nappade på spammailen skulle förtjänsten bli enorm. Det finns tusen sätt och variationer. Dessutom är virus inte ens den största fisken i de digitala farsoternas sjö. Virus behöver hjälp att sprida sig eftersom de lagars i och sprids med filer. En ”mask” däremot smittar genom nätverk och en dator kan bli infekterad bara att vara uppkopplad utan att användaren har klickat eller öppnat något skumt.

Viruset handlar om en mask, den kraftfullaste i historien. Den dök upp för första gången 2008 och fick namnet Conficker. Den spred sig raskt och byggde upp vad man kallar för ett ”botnet”, att nätverk av smittade datorer där varje maskin sprider masken vidare. Det är absolut inte en självklarhet att användaren märker av att sin dator är smittad. Motivet med digitala infektioner är oftast att använda datorn, inte förstöra den. Tack vare sin otroligt avancerade kod och kryptering visade sig Conficker vara mycket svårt att stoppa. Masken byggde upp ett nätverk av 6 miljoner smittade datorer. Viruset följer kampen mot Conficker vilken fördes av en grupp dataexperter helt och hållet ideellt.

Ingen styr internet. Alltså har ingen ansvar att skydda det från härjningar som Conficker. Bowden belyser internets natur och hur avgörande det har blivit för oss. Det ligger något av en ideologi bakom tanken med internet: Informationen ska vara fri. Genom att vi på ett ögonblick kan ta del av vad som händer över hela jorden ska vi bli globala medborgare. Journalistik, forskning, idéer, ja all mänsklig kunskap ska inte vara förunnat ett fåtal. Internet tillhör alla, ingen ska kunna kontrollera det, styra det eller äga det. Internetidealisterna ser företeelser som Conficker som ett övergrepp på denna tekniska utopi.

Även om man inte tror på ett tekniskt utopia öppnar internet obestridligen för fantastiska möjligheter. Men total fritt är det inte. Företag som till exempel Google har förstås massor med makt och skulle kunna påverka informationsflödet ordentligt. Det finns vinstintressen överallt. Censur är inte heller ovanligt. Kina har internet i ett järngrepp och stänger ner sidor som kritiserar regimen. Men till sin natur är internet fritt. Det växer nästan organiskt. Idag har över två miljarder människor tillgång till internet och allt från banker och försäkringsbolag till sjukhus, brandkår och energibolag är numera helt beroende av internet. För att inte tala om börsmarknaden, affärsvärlden, polismyndighet, säkerhetstjänst, militär och hela statsapparaten.

Ett ”botnet” av Confickers storlek har tillräckligt med kraft att stänga ner vilken hemsida, webbplats eller server som helst. Det kan vara hotmail eller Pentagon. Kanske till och med internet som helhet. Ryggraden i dagens infrastruktur utgörs av datorer, nätverk och internet. Allt detta skulle kunna urarta av en cyberattack. I Virus spekuleras det om Confickers upphovsman och bland de huvudmisstänkte finns nationalstater. Virus, maskar och trojanska hästar skulle kunna orsaka massiv skada på ett lands infrastruktur och försvar och i krigstider vara förödande. I USA räknas cyberattacker numera som en krigshandling.

Sammanfattningsvis är Viruset en inte särskilt välskriven bok. Det blir en del segt tröskande av tekniska termer och ögonbrynshöjande inför författarens snack om ont och gott och skurkar och hjältar. Ämnet är däremot spännande och mer aktuellt än någonsin.

—

Tove Ekström