Konst: Carl Johan De Geer

Inlagd av Peter Ekström Bokhyllan, Facklitteratur, Recension måndag, augusti 13th, 2012

Carl Johan De Geer

Dan Josefsson

Orosdi-Back

192 sidor. Har utkommit

—

Förlaget Orosdi-Backs serie Svenska illustratörer och konstnärer har sina begränsningar. Ett tiotal böcker är utgivna vid det här laget. De har liknande upplägg – en kort text och rätt många bilder. Det är normalt för konstböcker, det är bara det att när det gäller dessa böcker så är det pocketformat som gäller. Det blir rätt trångt ibland. Det går ut över bilderna. Å andra sidan hålls priset nere och ett antal bildskapare som annars kanske inte skulle bli presenterade ges här plats. I nummer 11 av serien är det dags för Carl Johan De Geer med text av Dan Josefsson.

Carl Johan De Geer tillhör Sveriges mest kända konstnärer. Han har varit verksam sedan tidigt 1960-tal och han är omskriven i många sammanhang. Han har själv skrivit mycket. Bland annat har han gett ut en rad böcker, till exempel Jakten mot nollpunkten – en mycket framgångsrik självbiografi som kom härom året. Hans skrivande, hans konst, hans filmer och, kanske främst, hans textildesign har också betytt mycket för andra konstnärer. Han är kort sagt betydelsefull. Ändå har hans konst inte presenterats i bokform tidigare. Det är märkligt.

Det är heller inte självklart att man hittar hans verk på landets konstmuseer. Nog har han ställt ut ofta men han har inte köpts in så mycket. Så här skriver Dan Josefsson:

”Han säger att han genom åren sällan lyckats övertyga museerna som ställt ut hans konst om att själva köpa mer än på sin höjd en målning från utställningarna och han har inte kunnat förvara alla sina stora dukar. Åtskilliga De Geer-alster har under årens lopp hamnat i sopcontainrar. Han ser besvärad ut när han pratar om det.”

Själv blev jag på 1990-talet inbjuden av Örebro Konsthall att som gästcurator arrangera en utställning. Jag ville då göra en ordentlig retrospektiv med Carl Johan De Geer. Men när jag föreslog detta svalnade intresset och min inbjudan togs tillbaka.

Jag ser detta att Carl Johan De Geer inte självklart går hem i salongerna som en av hans stora kvaliteter. Det finns något slitet, skitigt och billigt över det som han gör. Till och med rätt radikala kulturmänniskor har ibland mycket svårt för denna brist på finhet. Det är spännande.

Förutom själva innehållet i Carl Johan De Geers konst finns det ett allmänt sådant drag i Orosdi-Backs bok. Bilderna på hans verk är ofta från stökiga miljöer – installationer, lagerlokaler eller hans ateljé. Sällan presenteras de så där rent och snyggt som det brukar vara i en konstbok. Det slitna, skitiga och billiga består.

Dan Josefsson har skrivit en bra och relevant text. Kanske kunde den ha fördjupat sig mer i själva konsten. Nu handlar den mer om konstnären.

Jag är mycket glad över denna lilla bok. Men sammantaget så är min reaktion ändå att Carl Johan De Geers konst borde kunna få breda ut sig i en större bok med text som handlar mer om konsten. Kanske om hur han har påverkat Marie-Louise Ekman och Marianne Lindberg De Geer. Och om hur han själv har påverkats av Andy Warhol. Eventuellt kunde man också titta på de spännande likheterna mellan hans konst och bröderna Jake och Dinos Chapman.

Jag trampar i hög grad på samma stigar som Carl Johan De Geer. Dit jag går har han ofta varit innan. Våra intressen tangerar varandra på mer än ett ställe. Som till exempel det här med Manhattan-deckare. Där påstår Dan Josefsson att Carl Johan De Geer har sagt att han har läst ett tusen sådana. Det är tyvärr omöjligt. Inklusive olika specialutgåvor och återutgivningar så gavs det inte ut fler än 500 Manhattan-deckare innan serien lades ner.

—

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion