DVD: Min bäste fiende

Inlagd av Johan Axell Film, Recension, Videohyllan lördag, juli 14th, 2012

Min bäste fiende
Drama, Tyskland, 2011
Distributör: Noble Entertainment
Regissör: Wolfgang Murnberger
Medverkande: Moritz Bleibtreu, Georg Friedrich and Ursula Strauss m.fl.
Längd: 100 minuter
Finns på svensk DVD sedan 2012-05-09

— — —

Det finns de som menar att man måste få skratta åt precis allt här i världen.

Men ett av de kanske mest tabubelagda ämnena när det gäller just humor har alltid varit andra världskriget. Ibland verkar det nästan som att det är omöjligt att göra en film om andra världskriget utan att gräva ner sig i de omänskliga gruvligheter som ägde rum under de där hemska åren. Kanske vore det lätt att anklaga filmer som försöker injicera underhållning och komik i ämnet för opassande eller rent av makabra. Men en handfull filmer, såsom den tyske regissören Wolfgang Murnbergers Min bäste fiende lyckas faktiskt gå en imponerande balansgång mellan allvar och komik.

Riktig vänskap övervinner allt. Nåja, nästan allt. Det är kanske svårt att klandra den judiske Victor Kaufman för att han inte längre vill umgås med sin barndomskamrat Rudi Smekal när han dyker upp i en SS-uniform. När sedan Rudi en dag åker hem till familjen Kaufman med en hel trupp SS-soldater för att kräva att Victors familj överlämnar en ovärderlig skiss av Michelangelo så står det klart att deras vänskap aldrig kommer kunna bli densamma igen.  Några år senare återförenas de två när Rudi hämtar Victor från ett koncentrationsläger för att föra honom till Berlin . Det har nämligen visat sig att skissen var falsk, och Hitler kräver nu att originalet hittas. Men efter att planet till den tyska huvudstaden kraschat övertalar Victor sin forne vän att byta uniformer med honom för att skydda honom från de rebellerna som sköt ner deras transport. När de sedan räddas av ett SS-kompani blir rollerna minst sagt ombytta för de gamla kamraterna.

Min bäste fiende bjuder sin publik på en betydligt mer lättsam bild av andra världskriget än vad många kanske är vana vid, dock utan att det urartar i lyteskomik eller ren parodi. Snarare har man valt att skjuta undan de tyngsta delarna av kriget till periferin.  Alla de ingredienser vi kommit att förvänta oss av krigsfilmer finns inkluderade här, där så väl invasioner, koncentrationsläger och korrupta nazistofficerare spelar en stor roll för filmens handling. Skillnaden mot andra filmer ur genren är dock att dessa element snarare agerar kulisser än huvudnumret i Min bäste fiende. Istället är det Moritz Bleibtreu och Georg Friedrich i rollerna som Victor och Rudi som med bravur bär upp filmens narrativ. De kilar kriget slog ned mellan vänner och bröder glöms alldeles för ofta bort i mer storslagna produktioner, vilket gör att Min bäste fiende känns förvånansvärt fräsch. Att den sedan är så snyggt presenterad, med tidsenliga kläder, bilar och hus trots sin relativt magra budget gör det hela bara än mer imponerande.

Det finns en genuin kemi mellan Bleibtreu och Friedrich vilket sannerligen kommer fram i filmens senare delar, då de grälar på ett sätt som enbart gamla vänner kan. Och det är just denna illa dolda familjära ton mellan de två som ger filmen en sådan värme och humor. Att kalla Min bäste fiende för komedi vore att tänja lite väl på ordets innebörd. Den lockar aldrig till några stora skratt och har inga direkt utskrivna skämt, men lyckas nästan ändå alltid placera ett leende på sin publiks läppar. Det är svårt att inte känna igen sig när Rudi och Victor kivas som små barn, samtidigt som den grava situationen de befinner sig i gör det hela så absurt att man inte kan göra annat än att dra på mungiporna. 

Med starka karaktärer och välskriven dialog visar Wolfgang Murnbergers film en sida av kriget vi sällan tidigare skådat, samtidigt som den lyckas med konststycket att leverera sin berättelse med en humoristisk knorr. Medan den förvisso har en del luckor i sitt narrativ, så går det inte att förneka att man sitter som på nålar vid varje tvärt kvast i handlingen. Min bästa fiende är filmen för den som uppskattar krigsfilmer, men som tröttnat på den vid det här laget väldigt slitna formen så många andra filmer ur genren är stöpta i.

— — —

Johan Axell är filmvetare och frilansande skribent