Skräckroman: Inmurad
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur fredag, juli 6th, 2012Inmurad
skräckroman
Mikael Strömberg
Frank Förlag, 296 sidor
Utkommen
— — —
Inmurad är den andra boken inspirerad av den svenska folktron av Mikael Strömberg, och jag slår efter det sista kapitlet ihop den med ett ”Jahapp”.
Utan tvekan kan den svenska folktron vara en enorm källa att ösa litterära uppslag ur för nutida skönlitterära författare, men jag hade väntat mig att en bok med det anslaget skulle innehålla mer must, mer mörker.
Som det är nu är Inmurad en urvattnad historia där det känns som om man bara anar konturerna av både miljö och persongalleri, vilket framstår som så anonymt att man inte fattar vare sig sympati eller antipati för någon av dem. Det är bara…. ”jahapp”.
Medan Mikael Strömbergs första bok, Vätten, hämtade sin näring ur berättelser kring just vättar, så är det ”Kyrkogrimen” och nattkorparna som ska stå för skräcken. För den som inte vet, men vill veta, kan nämnas att Kyrkogrimen var ett djur – en bagge, hund, tupp eller häst – som i gamla tider levande murades in under en av bykyrkans hörnstenar för att vakta sagda kyrka. Oavsett hur oansenligt djuret varit under sin levnad förvandlades den som Kyrkogrim till ett ondskefullt väsen som gjorde processen kort för onda människor. Dessa förvandlades sedan till nattkorpar utan möjlighet att finna ro i sin grav. Onekligen skrämmande historia i sin ursprungsform, men Mikael Strömberg når som sagt inte enda fram. Påpekas kan att jag är mörkrädd. Bara en kort spökhistoria av rätt smitt räcker för att jag sova med ena ögat öppet och bultande hjärta.
Inmurad som presenteras som skräckroman skrämmer mig inte. Den skapar inte ens en pirrande känsla av obehag. Jag vågar mig på att påstå att skrämmer den inte mig, då skrämmer den inte någon annan heller.
— — —-
Camilla Johansson
