CD: Stängt med Stefan Wistrand
Recension, Skivhyllan, Skivor söndag, februari 16th, 2025
Stefan Wistrand: Stängt (Einnicken Records). Speltid: 42’04.
Stefan Wistrand (tenor- och sopransaxofon, keyboards, loops), Johannes Rytzler (Fender Rhodes Piano, synthesizer), Mattias Greén (bas), Johan Carlsson (trummor, conga och slagverk)
Betyg:
För fyra år sedan släppte trion Nods Off en konsertinspelning från 1999 med den lite kryptiska titeln Intro: Version. Där spelade Stefan Wistrand saxofon med glödande och expressiv intensitet och musiken rörde sig mellan friform och skarp rytmik med inlagda stillsammare oaser. Det var en skiva som lät åtskilligt ”modernare” och ”modigare” än det mesta inom svensk jazz av idag.
Men Wistrand har fler strängar på sin lyra – för att nu använda en sällsynt dålig metafor för en saxofonist. Tillsammans med gruppen The Electric MZ spelar han mjuk jazzrock med elektroniska inslag, gärna med en stadig och lätt hypnotisk puls och en dragning åt psykedelia – lite som Nik Bärtsch’s Ronin. För tre år sedan kom albumet Tales of Trees. När han nu återkommer med Stängt är han helt solo frånsett några spår där kolleger från The Electric MZ medverkar. Däremot är han inte helt ensam med sina saxofoner utan arbetar med loopar och annan elektronik.
Stefan Wistrand. Fotograf: Tommy Jonzon.
Upplägget förklaras av isoleringen under pandemin, när livemusikens scener slog igen dörrarna, något som albumets titel Stängt anspelar på. Men i stället för att ge upp valde Wistrand att gå in i hemmastudion och experimentera med de möjligheter som erbjöds där. Det var ett klokt val, så alltid kan vi tacka pandemin för något.
Musiken på Stängt ligger definitivt närmare The Electric MZ än Nods Off. I en del låtar rör sig saxofonens melodiska slingor som i tyngdlös glidflykt över elektronikens ljudlandskap, inte minst tydligt i ”Out of Reach”. Här finns ett drag av ambient utan att musiken för den skull blir stillastående; även bakom de ibland lätt meditativa metamorfoserna finns en framåtrörelse. I andra fall är rytmen markerad. Det slår mig att någon borde tipsa Manfred Eichner på ECM att det finns en saxofonist i Eskilstuna som vore värd hans uppmärksamhet.
Wistrand har talat om sitt avantgardistiska 1970-talexperimenternde som sin ”Sturm und Drang-period”. Men det vore fel att säga att han nu trätt in i ett tillbakalutat viloläge. Upptäckarglädjen är intakt liksom viljan att hitta nya former. Albumet må heta Stängt, men musiken är sannerligen inte instängd. Den vidgar och öppnar rummet och rör sig i frihet.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
PS. För undvikande av alla missförstånd: Det är inte så att jag här promotar min bror eller någon annan familjemedlem. Våra namn må vara nästan identiska – men vi är inte på något som helst sätt släkt med varandra.
Diskussion