CD: Vi fanns förut med Iris Bergcrantz
Recension, Skivhyllan, Skivor lördag, januari 4th, 2025
Iris Bergcrantz: Vi fanns förut (O-tone Music/Edel). Speltid: 42’34.
Iris Bergcrantz (sång), Calle Brickman (piano), Anders Fjeldsted (kontrabas), Andreas Fryland (trummor), Hanna Helgegren, Kristina Ebbersten (violin), Matilda Brunström, Christopher Öhman (viola), Filip Lundberg, Anna Wallgren (cello)
Betyg:
I somras kunde man höra Åkervinda på Hyttdreva i Södra hyttan i Hjulsjö, en sångarkvartett som med sina suveräna arrangemang av svenska folkvisor var som gjord för den unika miljön i Bergslagen. Och ja, det blev en oförglömlig konsert. En av de unga kvinnorna i Åkervinda, Iris Bergcrantz, har också en solokarriär och slog för några år sedan till med ett underbart album, Trasighet och fransar (Ladybird), där hon tolkade Olle Adolphson på sitt eget och alltigenom övertygande sätt. I höstas kom Vi fanns förut. Med sig från förra plattan har hon en trio bestående av Calle Brickman (piano), Anders Fjeldsted (kontrabas) och Andreas Fryland (trummor) som, liksom då, kompletteras av en stråksektion. Bergcrantz svarar för text och musik (den senare tillsammans med Fjeldsted) med undantag för den vackra folkvisan ”Min ros min lilja” och ”Vargsången”, en folkvisepastisch signerad Astrid Lindgren och Björn Isfält och som här får härlig tyngd av Fjeldsteds kontrabas.
Foto: https://www.irisbergcrantz.com/gallery
Bergcrantz’ skriver allvarligt lekfulla, rimglada och lite självironiska texter om livet och tiden som går, om att såra och såras och läka sina sår, om att vara ung och dum och sakna hamn och fly sig själv och hitta någons famn. Liksom Amanda Ginzburg på Tur att jag kan skratta (Ladybird), som det ligger nära till hands att få i tankarna, sjunger Bergcrantz mjukt melodisk men visjazz på svenska. I Bergcrantz’ fall finns också en tydlig och tilltalande förankring i nordisk folkton. Hennes ljusa och klara röst klingar alltid vackert men aldrig menlöst eller (för)konstlat ”själfullt”. Här finns inget tillkämpat uttryck, inga störande manér, bara en självklar naturlighet.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
Diskussion